{"id":621531,"date":"2015-11-05T08:00:00","date_gmt":"2015-11-05T08:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151105\/cornelia\/"},"modified":"2016-05-15T12:23:02","modified_gmt":"2016-05-15T12:23:02","slug":"cornelia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151105\/cornelia\/","title":{"rendered":"Cornelia, 23, blev \u00e4nka och mamma samtidigt"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tCornelia Lundberg\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder:<\/strong> 23 \u00e5r.
Bor:<\/strong> Villa i Vetlanda.
Familj:<\/strong> Sonen Alfons, 3 \u00e5r, sambon Christian, 27.
G\u00f6r: <\/strong>Handl\u00e4ggare p\u00e5 H\u00f6glandets arbetsf\u00f6rmedling.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Tre\u00e5rige Alfons Dahlbom i Vetlanda har tv\u00e5 pappor, en i himlen och en p\u00e5 jorden. Det \u00e4r han v\u00e4l medveten om.<\/p>\n

\u2013 Ja, s\u00e4ger Christian Nero, Alfons styvpappa. N\u00e4r Alfons inte f\u00e5r sin vilja igenom p\u00e5pekar han ofta att s\u00e5 h\u00e4r skulle pappa Linus i himlen minsann inte ha sagt.<\/p>\n

\u2013 Men det kan jag ta med en klackspark, forts\u00e4tter Christian allvarligt.<\/p>\n

Alfons mamma Cornelia ger sin sambo en kram.<\/p>\n

\u2013 Du och Linus \u00e4r lika, men kan \u00e4nd\u00e5 inte j\u00e4mf\u00f6ras. Du \u00e4r h\u00e4r och Linus \u00e4r d\u00e4r uppe och h\u00e5ller ett vakande \u00f6ga \u00f6ver oss alla tre.<\/p>\n

\u2013 Det k\u00e4nns faktiskt s\u00e5, medger Christian och ser lycklig ut n\u00e4r Alfons kryper upp i hans famn f\u00f6r att gosa en liten stund.<\/p>\n

\"Cornelia,<\/p>\n

Christian \u00e4r Cornelias nya k\u00e4rlek och Alfons nya pappa. Tre\u00e5ringen \u00e4r v\u00e4l medveten om att han nu har tv\u00e5 pappor, en i himlen och en p\u00e5 jorden.<\/p>\n

P\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen i villan, i ett av rummen, h\u00e4nger ett buddhistiskt citat inramat. Budskapet \u00e4r enkelt och livsbejakande: Hur tufft det f\u00f6rflutna \u00e4n har varit kan man alltid b\u00f6rja om. Och det \u00e4r precis vad Cornelia har gjort.<\/p>\n

Hon hade just b\u00f6rjat h\u00f6gstadiet i Huskvarna n\u00e4r hon fick veta att Linus Dahlbom, en kille i nian, var intresserad av henne. D\u00e5 tyckte hon att Linus var f\u00f6r gammal, men tv\u00e5 \u00e5r senare sprang de p\u00e5 varandra igen.<\/p>\n

\u2013 Linus som d\u00e5 arbetade som f\u00f6rs\u00e4ljare av mobiltelefoni blev glad. Efter en tid i hans etta fick vi en trerumsl\u00e4genhet i Tenhult. Och s\u00e5 f\u00f6rstod jag att jag var gravid. Det var inget vi planerat, men det var v\u00e4ldigt v\u00e4lkommet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tum\u00f6r i tungan<\/strong>
N\u00e4r Cornelia var i sj\u00e4tte m\u00e5naden klagade Linus \u00f6ver att han bitit sig sj\u00e4lv i tungan. Cornelia tyckte f\u00f6rst att det inte var s\u00e5 mycket att orda om. Vad var det i j\u00e4mf\u00f6relse med hennes graviditetsbesv\u00e4r?<\/p>\n

En l\u00e4kare p\u00e5 l\u00e4nssjukhuset Ryhov f\u00f6rs\u00f6kte limma och sy Linus tunga, men det hj\u00e4lpte inte. Den sprack upp. D\u00e5 tog man en biopsi. Sedan kom chockbeskedet att Linus hade en tum\u00f6r i tungan.<\/p>\n

Varken Linus eller Cornelia visste s\u00e5 mycket om cancer men genast infann sig fr\u00e5gan: Skulle Linus d\u00f6 nu? F\u00f6rtvivlad sl\u00e4ngde sig Cornelia i hans famn och skrek: “Vi ska ju ha barn!”<\/p>\n

\u2013 I samma stund som jag k\u00e4nde hans kropp mot min f\u00f6rstod jag hur fruktansv\u00e4rt r\u00e4dd han var, ber\u00e4ttar Cornelia.<\/p>\n

V\u00e4ntan p\u00e5 behandling var en ren tortyr. Sedan str\u00e5lades Linus 26 g\u00e5nger och fick sv\u00e5rt att \u00e4ta. En operation i Link\u00f6ping blev n\u00f6dv\u00e4ndig och inf\u00f6r den sa l\u00e4karna att Linus kanske aldrig mer skulle kunna prata.<\/p>\n

\u2013 D\u00e5 spelade han in en film d\u00e4r han sa att han \u00e4lskade mig, ber\u00e4ttar Cornelia. Men tre dygn efter att 60 procent av tungan, hela munbotten och lymfk\u00f6rtlarna avl\u00e4gsnats upprepade han att han \u00e4lskade mig. Jag trodde f\u00f6rst att jag inbillade mig men d\u00e5 sa han det igen!<\/p>\n

Den 17 mars 2012 hade Linus varit hemma i Tenhult n\u00e5gra dagar. D\u00e5 gick vattnet.<\/p>\n

\"Cornelia,<\/p>\n

Linus med sonen Alfons. De fick n\u00e4stan ett \u00e5r tillsammans innan cancern tog Linus ifr\u00e5n familjen.<\/p>\n

\u2013 Linus mamma skjutsade oss till f\u00f6rlossningsavdelningen p\u00e5 Ryhov, ber\u00e4ttar Cornelia. Sm\u00e4rtlindring fr\u00e5gade jag inte efter. Det var som om den fysiska sm\u00e4rtan gjorde mig gott. I sj\u00e4l och hj\u00e4rta hade jag ju redan s\u00e5 fruktansv\u00e4rt ont. Det kunde inte bli v\u00e4rre, trodde jag. Men jag hade fel.<\/p>\n

Alfons andades inte vid f\u00f6dseln. Han var bl\u00e5 och livl\u00f6s. Det var stor kris. Men en specialistl\u00e4kare fr\u00e5n Link\u00f6ping r\u00e5kade vara p\u00e5 plats. Efter sju eller \u00e5tta minuter fick hon ig\u00e5ng den lille.<\/p>\n

\u2013 Jag gl\u00f6mmer aldrig hur glad och l\u00e4ttad Linus var n\u00e4r han kom b\u00e4rande p\u00e5 Alfons, s\u00e4ger Cornelia. “Det blev en pojke, en liten Alfons”, sa han och gl\u00e4djet\u00e5rarna str\u00f6mmade utefter hans kinder. Den dagen hade vi verkligen \u00e4nglavakt!<\/p>\n

\"Cornelia,<\/p>\n

Tack vare specialistl\u00e4karen fr\u00e5n Link\u00f6ping klarade sig Alfons. H\u00e4r \u00e4r han med pappa Linus och mamma Cornelia.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ett \u00e5r som ett svart h\u00e5l<\/strong>
De fick en tid av \u00e5terh\u00e4mtning, en lycklig tid d\u00e5 de hoppades att de trots allt var en familj som alla andra. Sedan visade cancern \u00e5ter sitt fula ansikte. Man provade cellgifter och Cornelia blandade smoothies och kokade \u00f6rter.<\/p>\n

\u2013 V\u00e5rt hem var inte l\u00e4ngre ett hem, konstaterar Cornelia. Det var ett sjukhus med droppst\u00e4llningar och sjukhuspersonal som sprang ut och in. Linus hoppades f\u00e5 uppleva \u00adAlfons ett\u00e5rsdag, men han dog i min famn, p\u00e5 l\u00e4nssjukhuset den 2 februari 2013.<\/p>\n

Den 17 mars 2013 firades Alfons ett\u00e5rsdag med ballonger och serpentiner och tre t\u00e5rtor som Cornelia hade bakat, precis s\u00e5 som Linus skulle ha \u00f6nskat.<\/p>\n

\u2013 \u00c5ret efter Linus bortg\u00e5ng \u00e4r som ett enda stort, svart h\u00e5l f\u00f6r mig, s\u00e4ger Cornelia. \u00c4nnu ett halv\u00e5r efter det ofattbara tv\u00e4ttade jag hans kl\u00e4der i tron att han skulle komma tillbaka. Varje g\u00e5ng jag h\u00f6rde n\u00e5gon i trappuppg\u00e5ngen hajade jag till.<\/p>\n

Det hade inte blivit n\u00e5gon ordentlig natts\u00f6mn f\u00f6r henne sedan Linus f\u00e5tt sitt cancerbesked. Med maten hade det ocks\u00e5 blivit lite si och s\u00e5. En dag rasade Cornelia ihop. Med ambulans f\u00f6rdes hon till l\u00e4nssjukhuset. Som v\u00e4l var hade Alfons och hon ett starkt st\u00f6d i Linus f\u00f6r\u00e4ldrar och hennes egna.<\/p>\n

\"Cornelia,<\/p>\n

Att bli \u00e4nka innan Alfons ens fyllt 1 \u00e5r var riktigt tufft f\u00f6r Cornelia, men idag har hon lyckats kl\u00e4ttra upp ur sitt svarta h\u00e5l.<\/p>\n

 <\/p>\n

Innan Linus dog sa han till Cornelia att han hoppades att hon skulle hitta en ny kille att leva med, n\u00e5gon som kunde axla hans papparoll. Och \u00e4ven om det var det sista som fanns i Cornelias tankar just d\u00e5 fanns det faktiskt n\u00e5gon som v\u00e4ntade i kulisserna.<\/p>\n

\u2013 Cornelia var medlem p\u00e5 sociala n\u00e4tverket Instagram p\u00e5 n\u00e4tet, ber\u00e4ttar Christian. Eftersom b\u00e5de hon och jag \u00e5t LCHF-kost b\u00f6rjade jag f\u00f6lja hennes liv via Instagram. Vi hade ocks\u00e5 lite mejlkontakt. Jag kom med n\u00e5gra trevare som hon avvisade.<\/p>\n

Christian f\u00f6rstod inte varf\u00f6r. Men n\u00e4r Cornelia p\u00e5 ett\u00e5rsdagen av Linus bortg\u00e5ng skrev: “Aldrig utan dig, Linus, vi ses i Nangiala”, f\u00f6rstod han vad som h\u00e4nt. Och drog \u00f6ronen \u00e5t sig.<\/p>\n

\u2013 Men d\u00e5 b\u00f6rjade jag bli intresserad, ler Cornelia.<\/p>\n

\"Cornelia,<\/p>\n

Christian kom in i Cornelias liv och vann hennes hj\u00e4rta. De l\u00e4rde k\u00e4nna varandra via Instagram d\u00e5 b\u00e5da var intresserade av LCHF-kost.<\/p>\n

 <\/p>\n

“Det \u00e4r p\u00e5 riktigt!”<\/strong>
N\u00e4r Christian, som \u00e4r egen f\u00f6retagare i \u00e5keribranschen, hade en k\u00f6rning till \u00d6rebro fr\u00e5gade han om Cornelia och Alfons ville f\u00f6lja med.<\/p>\n

\u2013 Alfons \u00f6gon lyste n\u00e4r han s\u00e5g Christians lastbil, minns Cornelia. Och n\u00e4r vi stannade p\u00e5 ett matst\u00e4lle och Christian skar upp en korv \u00e5t Alfons vann Christian mitt hj\u00e4rta.<\/p>\n

\u2013 Och jag t\u00e4nkte: “Det h\u00e4r \u00e4r ju p\u00e5 riktigt!” utbrister Christian. Naturligtvis undrade jag om jag som levt ensam hela mitt liv var mogen ansvaret. Men n\u00e4r Alfons fram\u00e5t sommaren kallade mig “pappa” tog jag det som ett godk\u00e4nnande. Jag f\u00f6rmodade att jag \u00e5tminstone gjort n\u00e5got r\u00e4tt!<\/p>\n

I augusti 2014 flyttade de ihop. Cornelia arbetar nu som administrativ handl\u00e4ggare p\u00e5 H\u00f6glandets arbetsf\u00f6rmedling och hon hoppas ocks\u00e5 kunna coacha m\u00e4nniskor i sorg fram\u00f6ver.<\/p>\n

\u2013 M\u00e5nga drabbas liksom jag av koncentrationssv\u00e5righeter, l\u00e5gt blodtryck, hj\u00e4rtflimmer och panik\u00e5ngest efter en n\u00e4ra anh\u00f6rigs bortg\u00e5ng, s\u00e4ger Cornelia. Jag \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n den enda som brakat samman under det f\u00f6rsta \u00e5ret. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att samh\u00e4llet har mycket att vinna p\u00e5 ett f\u00f6rebyggande arbete p\u00e5 det h\u00e4r omr\u00e5det.<\/p>\n

Men d\u00e5 har Alfons f\u00e5tt nog av snack. Nu \u00e4r det ut och leka som g\u00e4ller. Och det har Cornelia ingenting emot.<\/p>\n

\u2013\u2002Jag har kommit s\u00e5 l\u00e5ngt att jag unnar mig sj\u00e4lv att vara lycklig, s\u00e4ger hon<\/p>\n

\"Cornelia,<\/p>\n

Cornelia miste sin sambo Linus precis efter att de f\u00e5tt sonen Alfons. En tung period f\u00f6ljde, men nu har Cornelia tr\u00e4ffat nya k\u00e4rleken Christian som ger henne och Alfons b\u00e5de gl\u00e4dje och trygghet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r h\u00e4mtad ur Hemmets Journal nr 46 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tMarie, 24, har f\u00f6rlorat tv\u00e5 barn och f\u00e5tt ett nytt hj\u00e4rta<\/a><\/span>
\n\t\tJag fick inte tr\u00e4ffa mina barnbarn p\u00e5 sju \u00e5r<\/a><\/span>
\n\t\tJag \u00e4r s\u00e5 glad att Karin hann ge v\u00e5r dotter ett namn<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lille Alfons hade inte ens fyllt 1 \u00e5r n\u00e4r hans pappa Linus gick bort i cancer. F\u00f6r mamma Cornelia f\u00f6ljde ett \u00e5r av djupaste f\u00f6rtvivlan. Det tog l\u00e5ng tid innan hon f\u00f6rstod att det fanns rum f\u00f6r en ny pappa i hennes och Alfons liv.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621532,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621531","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 19:27:09","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621531","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621531"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621531\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621532"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621531"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621531"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621531"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}