{"id":621471,"date":"2015-11-19T16:00:00","date_gmt":"2015-11-19T16:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151119\/helen-en-liten-manick-raddade-mitt-liv\/"},"modified":"2016-05-15T12:24:25","modified_gmt":"2016-05-15T12:24:25","slug":"helen-en-liten-manick-raddade-mitt-liv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151119\/helen-en-liten-manick-raddade-mitt-liv\/","title":{"rendered":"Helen: En liten manick r\u00e4ddade mitt liv"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tHelen Simonsson\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder:<\/strong> 44 \u00e5r.
Bor:<\/strong> I Falun.
Familj:<\/strong> Maken Bj\u00f6rn och barnen Patricia, 19, och Fabian, 13, fr\u00e5n ett tidigare \u00e4ktenskap.
G\u00f6r:<\/strong> Utbildad undersk\u00f6terska. Driver idag popul\u00e4ra tr\u00e4ffpunkter f\u00f6r \u00e4ldre i Falun med omnejd.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Redan n\u00e4r Helen f\u00f6ddes f\u00f6r 44 \u00e5r sedan uppt\u00e4ckte bb-personalen att n\u00e5got inte stod r\u00e4tt till. Hennes hud hade en bl\u00e5aktig ton och l\u00e4karna h\u00f6rde ett svagt bl\u00e5sljud fr\u00e5n hennes lilla pickande hj\u00e4rta. Helens mamma Ragnhild blev orolig, men l\u00e4karna f\u00f6rs\u00e4krade henne om att bl\u00e5sljud var vanliga och att det troligtvis skulle v\u00e4xa bort.<\/p>\n

Men misstanken om att n\u00e5got var fel fanns kvar. Helen var inte alls lika pigg som sina \u00e4ldre syskon.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag som tre\u00e5ring f\u00f6rs\u00f6kte g\u00e5 i en trappa blev jag helt bl\u00e5 om l\u00e4pparna bara efter tv\u00e5 trappsteg.<\/p>\n

Helens mamma fick sl\u00e5ss med n\u00e4bbar och klor f\u00f6r att hennes lilla flicka skulle f\u00e5 en ordentlig utredning. Det fick hon till slut \u2013 och det visade sig att dottern hade f\u00f6tts med ett tillst\u00e5nd som kallas “blue baby”. Det inneb\u00e4r att blodcirkulationen i kroppen antingen \u00e4r otillr\u00e4cklig eller utg\u00f6rs av syrefattigt blod.<\/p>\n

I Helens fall orsakades det av en missbildning i hj\u00e4rtat som gjorde att v\u00e4ggen mellan de b\u00e5da hj\u00e4rtkamrarna saknades. D\u00e4rf\u00f6r best\u00e4mdes det att hon vid fyra \u00e5rs \u00e5lder skulle genomg\u00e5 en hj\u00e4rtoperation.<\/p>\n

\"Helen:<\/p>\n

Helens fotoalbum har m\u00e5nga bilder p\u00e5 henne som liten flicka tillsammans med mamma Ragnhild, fr\u00e5n tiden efter de f\u00f6rsta operationerna. Pacemakern syns tydligt som en kn\u00f6l p\u00e5 magen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ett av experimentbarnen<\/strong>
N\u00e4r tiden var inne tog mamma Ragnhild tj\u00e4nstledigt fr\u00e5n sitt jobb som hotellst\u00e4derska och f\u00f6ljde med sin yngsta dotter fr\u00e5n hemmet i Ludvika i Dalarna in till Karolinska sjukhuset i Stockholm. D\u00e4r lades Helen in i v\u00e4ntan p\u00e5 operation.<\/p>\n

\u2013 Den ber\u00f6mda hj\u00e4rtspecialisten som skulle utf\u00f6ra operationen ber\u00e4ttade att det fanns en stor risk att jag inte skulle klara mig. Mamma blev s\u00e5 orolig att hon svimmade, men jag tr\u00f6stade henne. Det \u00e4r det jag minns mest fr\u00e5n den h\u00e4r tiden, att jag inte ville att min mamma skulle vara ledsen, ber\u00e4ttar Helen.<\/p>\n

Ett drygt decennium tidigare hade en ny uppfinning sett dagens ljus \u2013 pacemakern. L\u00e4karna best\u00e4mde att Helen i samband med hj\u00e4rtoperationen skulle f\u00e5 en s\u00e5dan liten apparat insatt. I efterhand har hon f\u00e5tt veta att hon d\u00e4rmed blev ett av sjukv\u00e5rdens tio experimentbarn, det vill s\u00e4ga ett av de tio f\u00f6rsta barnen under fem \u00e5r som fick en pacemaker.<\/p>\n

Det blev en dramatisk operation. Ena lungan fylldes med blod och Helen sv\u00e4vade mellan liv och d\u00f6d. I tre veckor l\u00e5g hon medvetsl\u00f6s i respirator innan hon vaknade upp.<\/p>\n

Det lilla batteriet som numera var kopplat till hennes hj\u00e4rta visade sig fylla en viktig funktion, f\u00f6r n\u00e4r l\u00e4karna provade att koppla bort det f\u00f6r att se om det nyopererade hj\u00e4rtat skulle klara sig p\u00e5 egen hand blev Helen genast s\u00e4mre \u2013 och de fick snabbt koppla p\u00e5 det igen.<\/p>\n

\u2013 Jag fick stanna i flera m\u00e5nader p\u00e5 sjukhuset och kommer ih\u00e5g hur mycket jag saknade allt d\u00e4r hemma. Jag hade v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att \u00e4ta och sk\u00f6terskorna f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 i mig l\u00e4tt\u00f6l, eftersom det tydligen skulle \u00f6ka aptiten. Det tyckte jag var hemskt \u00e4ckligt!<\/p>\n

\"Helen:<\/p>\n

Kn\u00f6len p\u00e5 magen stack ut och barnen i skolan var r\u00e4dda f\u00f6r det som var annorlunda. De kallade henne “battieridockan”.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mobbad i skolan<\/strong>
V\u00e4l hemma igen sa mamma Ragnhild upp sig fr\u00e5n sitt jobb f\u00f6r att kunna ta hand om sin hj\u00e4rtsjuka dotter, samtidigt som hon var ensamst\u00e5ende med de \u00e4ldre barnen.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta pacemakern hade Helen inopererad under huden. Men efter en infektion byttes den ut mot en ny, som hon fick b\u00e4ra i en rem runt halsen. N\u00e5got som blev p\u00e5frestande n\u00e4r Helen senare b\u00f6rjade i skolan.<\/p>\n

\u2013 Jag minns att jag var glad \u00f6ver att orka mer \u00e4n tidigare. Men jag blev ocks\u00e5 sv\u00e5rt mobbad p\u00e5 grund av pacemakern. Batteriet var stort som en st\u00f6rre t\u00e4ndsticksask, satt utanp\u00e5 magen och hade sladdar som stack ut. De andra barnen kallade mig f\u00f6r “batteridockan” och jag m\u00e5dde v\u00e4ldigt d\u00e5ligt. N\u00e4r jag senare i livet tr\u00e4ffade mina klasskamrater igen ber\u00e4ttade de att de bara varit r\u00e4dda, de hade ju aldrig sett en pacemaker f\u00f6rut…<\/p>\n

N\u00e4r Helen var nio \u00e5r stod hon inte ut l\u00e4ngre, utan \u00f6vertalade l\u00e4karna att prova att koppla bort pacemakern. Hj\u00e4rtat visade sig klara sig bra \u00e4nd\u00e5 och apparaten togs ut.<\/p>\n

Under m\u00e5nga \u00e5r gick hon sedan p\u00e5 regelbundna kontroller och vid 21 \u00e5rs \u00e5lder ville l\u00e4karna s\u00e4tta in en pacemaker p\u00e5 nytt, men Helen v\u00e4grade. Inte f\u00f6rr\u00e4n i samband med en klaff-operation tio \u00e5r senare gick hon med p\u00e5 att f\u00e5 en ny.<\/p>\n

\u2013 Den operationen skilde sig stort mot den f\u00f6rsta, pacemakern var ju s\u00e5 liten j\u00e4mf\u00f6rt med d\u00e5! Fr\u00e5n en t\u00e4ndsticksask till en femkrona… s\u00e4ger hon och skrattar.<\/p>\n

\"Helen:<\/p>\n

Helens pacemaker \u00e4r nu lika stor som en femkrona, till skillnad fr\u00e5n tidigare pacemakers. De var stora som t\u00e4ndsticksaskar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Nytt liv med ny man<\/strong>
Idag k\u00e4nner Helen, som hunnit bli 44 \u00e5r, tacksamhet inf\u00f6r den lilla manicken som r\u00e4ddade hennes liv. Men ocks\u00e5 mot sin mamma, som i dag \u00e4r 77 \u00e5r och som gjorde s\u00e5dana uppoffringar f\u00f6r sin dotters skull.<\/p>\n

Ut\u00f6ver de m\u00e5nga \u00e4rren under tr\u00f6jan \u00e4r det inte mycket som skvallrar om vad hon varit med om. Helen \u00e4r en varm och livfull m\u00e4nniska med ett smittande skratt. Hon lever ett aktivt liv med v\u00e4nner, jobb, barn och ett brinnande ideellt engagemang i flera f\u00f6reningar. P\u00e5 sommaren \u00e4r hon volont\u00e4rarbetare p\u00e5 rockmusikfestivaler och resten av tiden \u00e4gnar hon \u00e5t ortens innebandyklubb.<\/p>\n

\"Helen:<\/p>\n

Helen \u00e4r en m\u00e4nniska med stort hj\u00e4rta som \u00e4r starkt engagerad i det lokala f\u00f6reningslivet. Det \u00e4r sv\u00e5rt att tro att hon som fyra\u00e5ring sv\u00e4vade mellan liv och d\u00f6d.<\/p>\n

Men p\u00e5 insidan har h\u00e4ndelserna satt desto fler sp\u00e5r.<\/p>\n

\u2013 Jag har insett m\u00e5nga saker l\u00e4ngs v\u00e4gen. Jag levde tidigare ett ganska stressigt liv och tog inte riktigt hand om mig, trots min hj\u00e4rtsvikt. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan fick jag ett bakslag och var tvungen att b\u00f6rja \u00e4ta blodf\u00f6rtunnande. D\u00e5 kom jag till insikten att vi bara har ett liv och att det g\u00e4ller att ta hand om det ordentligt, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

Det \u00e4r h\u00e4r k\u00e4rleken kommer in i bilden. Efter en uppslitande tid med bland annat en skilsm\u00e4ssa tr\u00e4ffade hon Bj\u00f6rn, en man som v\u00e4xte upp i byn bredvid hennes i Dalarna.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6rst tr\u00e4ffades vi som kamrater och Bj\u00f6rn blev ett stort st\u00f6d, men v\u00e4nskapen v\u00e4xte till n\u00e5got mer. Jag hade varit igenom mycket och k\u00e4nde att jag var tvungen att chansa och se vad det var vi hade tillsammans. Det har jag inte \u00e5ngrat en dag sedan dess, s\u00e4ger Helen.<\/p>\n

I somras gifte de sig \u2013 och sedan dess har livet tagit ny fart igen!<\/p>\n

\"Helen:<\/p>\n

M\u00e5nga \u00e5r har g\u00e5tt sedan den f\u00f6rsta hj\u00e4rtoperationen och Helen \u00e4r idag nygift och lycklig tillsammans med sin \u00e4lskade Bj\u00f6rn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hela artikeln finns att l\u00e4sa i Hemmets Journal nr 47 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Pacemakern – en svensk uppfinning<\/h2>\n

\u2718 En pacemaker \u00e4r en elektronisk apparat som hj\u00e4lper hj\u00e4rtat att h\u00e5lla en j\u00e4mn rytm.<\/p>\n

\u2718 Den vanligaste orsaken till att man f\u00e5r en pacemaker insatt \u00e4r att hj\u00e4rtat sl\u00e5r oregelbundet eller f\u00f6r l\u00e5ngsamt. N\u00e4r hj\u00e4rtslagen uteblir avger pacemakern egna signaler, s\u00e5 att hj\u00e4rtat forts\u00e4tter sl\u00e5 i normal takt.<\/p>\n

\u2718 V\u00e4rldens f\u00f6rsta inopererbara pacemaker tillverkades i Sverige 1958 av svensken Rune Elmqvist. Den allra f\u00f6rsta pacemakern h\u00f6ll bara i ett par timmar och den f\u00f6rsta patienten som fick en pacemaker insatt hann uppleva 26 olika stycken innan han dog vid 86 \u00e5rs \u00e5lder.<\/p>\n

\u2718 Idag tar det ungef\u00e4r 45 minuter att s\u00e4tta in en pacemaker och den kan h\u00e5lla upp till 12 \u00e5r.<\/p>\n

\u2718 Pacemakern anses vara en av 1900-talets viktigaste uppfinningar och finns idag i ungef\u00e4r 55\u2009000 svenskar.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tJag har g\u00e5tt p\u00e5 batteri i \u00f6ver 40 \u00e5r!<\/a><\/span>
\n\t\tLill-Babs: Jag trodde jag var den sista som kunde drabbas av hj\u00e4rtproblem!<\/a><\/span>
\n\t\tJag \u00e4r s\u00e5 tacksam mot barnet som gav Gustav livet!<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fyra \u00e5r gammal fick Helen Simonsson en pacemaker, som ett av de allra f\u00f6rsta barnen i Sverige. Den satt utanp\u00e5 magen, var stor som en st\u00f6rre t\u00e4ndsticksask och hade sladdar som stack ut. Men f\u00f6r Helen var den livsavg\u00f6rande.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621472,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621471","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 22:29:25","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621471","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621471"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621471\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621472"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621471"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621471"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621471"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}