{"id":621439,"date":"2015-12-09T11:32:00","date_gmt":"2015-12-09T11:32:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151209\/johan-var-mitt-allt-anda-gar-livet-vidare\/"},"modified":"2016-05-15T12:34:55","modified_gmt":"2016-05-15T12:34:55","slug":"johan-var-mitt-allt-anda-gar-livet-vidare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151209\/johan-var-mitt-allt-anda-gar-livet-vidare\/","title":{"rendered":"Efter skoterolyckan: Johan var mitt allt \u2013 \u00e4nd\u00e5 g\u00e5r livet vidare"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tSarah Emilsson\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder:<\/strong> 41 \u00e5r.
Bor:<\/strong> I \u00d6rebro.
Familj:<\/strong> Tre s\u00f6ner p\u00e5 13, 14 och 17 \u00e5r.
G\u00f6r:<\/strong> Arbetar som teckenspr\u00e5kstolk.
Aktuell: <\/strong>Skriver i bloggen \u00ad\u00c4nkans \u00f6ppna bok; ankansoppnabok.blogspot.se<\/a><\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

P\u00e5 v\u00e4ggen i hallen hemma hos familjen Emilsson i \u00d6rebro h\u00e4nger ett fotocollage. Bilderna visar en glad och aktiv familj som badar, \u00e5ker b\u00e5t och k\u00f6r fyrhjuling.<\/p>\n

\u2013 De speglar v\u00e5rt liv ganska bra. Vi har alltid haft fullt upp med aktiviteter tillsammans med barnen, s\u00e4ger Sarah Emilsson.<\/p>\n

Men en av personerna p\u00e5 bilderna finns inte mer. Johan, Sarahs livskamrat och pappa till de tre pojkarna, \u00e5kte hemifr\u00e5n och kom inte tillbaka. Och tillvaron f\u00f6r resten av \u00adfamiljen blir aldrig mer \u00addensamma.<\/p>\n

\"Efter<\/p>\n

Johan, med sin stora kroppshydda och h\u00f6gljudda skratt, fyllde Sarahs tillvaro under arton \u00e5r.<\/p>\n

Sarah ber\u00e4ttar om hur de tr\u00e4ffades i 20-\u00e5rs\u00e5ldern, \u00adgenom gemensamma bekanta.<\/p>\n

\u2013 Det var verkligen inte \u00adk\u00e4rlek vid f\u00f6rsta \u00f6gonkastet. Johan var en dryg skitst\u00f6vel, tyckte jag. Men vi umgicks mer och mer och till slut var det \u00e4nd\u00e5 bara vi. Jag ins\u00e5g att han var oerh\u00f6rt gener\u00f6s och omt\u00e4nksam. Och s\u00e5 skrattade han alltid, s\u00e5 h\u00f6gt att det \u00adn\u00e4stan gjorde ont i \u00f6ronen.<\/p>\n

Sarah och Johan fl\u00e4tades samman och med barnens ankomst \u2013 tre s\u00f6ner inom loppet av fyra \u00e5r \u2013 var samh\u00f6righeten total.<\/p>\n

\u2013 Visst var det intensivt och tufft. Och jag ska inte glorifiera v\u00e5r relation. Johan kunde vara tjurig och grinig och ibland var jag s\u00e5 arg att jag n\u00e4stan hotade med stekpannan. Men vi hade en grundk\u00e4rlek. “Nu \u00e4r det slut med skilsm\u00e4ssor i sl\u00e4kten”, brukade vi s\u00e4ga, f\u00f6r vi skulle ju h\u00e5lla ihop resten av livet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Vaknade med magv\u00e4rk<\/strong>
V\u00e5rvintern 2014 k\u00e4ndes det som att tillvaron tog ny sats. Barnen hade blivit ton\u00e5ringar och Sarah och Johan b\u00f6rjade f\u00e5 mer tid f\u00f6r varandra. Nu kunde allt bara bli b\u00e4ttre.<\/p>\n

Men s\u00e5 var det den d\u00e4r jobbresan. Johan skulle \u00e5ka upp till Arjeplog p\u00e5 konferens i drygt en vecka.<\/p>\n

\u2013 Vi var osams om resan, jag ville inte att han skulle \u00e5ka. Han ville egentligen inte \u00adheller och packade motvilligt sin v\u00e4ska.<\/p>\n

P\u00e5 tisdagskv\u00e4llen den 18 mars ringde Johan fr\u00e5n Arjeplog och de sm\u00e5pratade en stund och \u00f6nskade varandra en god natt. Men Sarah sov inte gott. Vid tretiden vaknade hon av magv\u00e4rk och \u00ad\u00e5ngestk\u00e4nslor.<\/p>\n

\u2013 Jag gick runt h\u00e4r hemma i k\u00f6ket och trodde n\u00e4stan att jag hade f\u00e5tt gallsten. P\u00e5 morgonen n\u00e4r jag kom till jobbet sa jag till kollegorna att jag haft en skitnatt.<\/p>\n

Fram\u00e5t eftermiddagen ringde en n\u00e4ra v\u00e4n och fr\u00e5gade om Sarah visste var Johan befann sig. “Jag har h\u00f6rt att det skett en skoterolycka uppe p\u00e5 Hornavan.” Sarah slog genast numret till Johans mobil men m\u00f6ttes av en automatisk telefonr\u00f6st. D\u00e4refter ringde hon till Johans kollega, som ocks\u00e5 var med p\u00e5 resan.<\/p>\n

\u2013 Jag h\u00f6rde genast p\u00e5 hans r\u00f6st att n\u00e5got var fel. “Ska jag vara orolig, eller?” fr\u00e5gade jag. “Ja, det ska du”, svarade han.<\/p>\n

D\u00e4refter l\u00e4mnades luren \u00f6ver till en polisman som \u00adf\u00f6rklarade att Johan saknades sedan hans skoter misst\u00e4nktes ha g\u00e5tt genom isen under natten. “Du kan r\u00e4kna med att han \u00e4r borta.”<\/p>\n

\u2013 Jag blev som en robot. Ringde mamma, pappa, sv\u00e4rmor. Fick tag i pojkarna p\u00e5 skolan och f\u00f6rklarade att de genast skulle \u00e5ka hem.<\/p>\n

N\u00e4r familjen samlats i huset sa Sarah det som m\u00e5ste s\u00e4gas. Johan \u00e4r d\u00f6d.<\/p>\n

\u2013 Sedan satt vi tillsammans i soffan. Jag minns hur jag f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla armarna om pojkarna. Samtidigt var det som att se sig sj\u00e4lv utifr\u00e5n. Detta h\u00e4nde inte p\u00e5 riktigt, utan var bara en surrealistisk parentes. Att Johan skulle vara d\u00f6d \u2013 det gick ju bara inte!<\/p>\n

 <\/p>\n

Hela livet kapsejsade<\/strong>
I hj\u00e4rnan snurrade f\u00f6rvirrade f\u00f6rest\u00e4llningar om vad som egentligen h\u00e4nt den d\u00e4r natten. Efterhand fick hon en allt klarare bild. Johan och hans kollegor hade tagit skotrarna och k\u00f6rt till en by i n\u00e4rheten, d\u00e4r de festat till sent p\u00e5 kv\u00e4llen. Fram\u00e5t sm\u00e5timmarna skulle de ta sig tillbaka, \u00f6ver isen p\u00e5 sj\u00f6n Hornavan.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4gen hem tog Johan \u00adt\u00e4ten och i m\u00f6rkret och sn\u00f6r\u00f6ken hamnade han utanf\u00f6r skoterleden. Han k\u00f6rde ist\u00e4llet mot inloppet d\u00e4r den \u00adtunna isen pl\u00f6tsligt gav vika. Johan k\u00e4mpade i vaken, men kylan gjorde honom snabbt medvetsl\u00f6s.<\/p>\n

\u2013 Visst har jag varit urf\u00f6rbannad p\u00e5 Johan, att han gav sig iv\u00e4g med alkohol i kroppen. Men han hade ett st\u00e5ende uttryck: “Vad skulle kunna h\u00e4nda?” S\u00e5 t\u00e4nkte han s\u00e4kert ocks\u00e5 n\u00e4r han satte sig p\u00e5 \u00adskotern den d\u00e4r natten.<\/p>\n

\"Efter<\/p>\n

Vad skulle kunna h\u00e4nda? S\u00e5 brukade Sarah Emilssons make Johan resonera. Idag vet Sarah Emilsson att vad som helst kan h\u00e4nda, pl\u00f6tsligt och utan f\u00f6rvarning.<\/p>\n

Ett otal g\u00e5nger har Sarah uttalat de magiska orden “T\u00e4nk om …?”<\/p>\n

T\u00e4nk om hon hade ringt till Johan p\u00e5 natten, n\u00e4r hon \u00e4nd\u00e5 var uppe och hade ont i magen. Kanske hade hon hindrat honom fr\u00e5n att ge sig iv\u00e4g.<\/p>\n

\u2013 Men det hj\u00e4lper inte hur mycket jag f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra om det f\u00f6rflutna. Faktum kvarst\u00e5r. Det var inte bara Johan som dog. Hela v\u00e5rt liv kapsejsade d\u00e4r ute p\u00e5 isen.<\/p>\n

F\u00f6r utan Johan, vem var hon d\u00e5? Han hade ju varit hennes livskamrat, hennes andra halva, under 18 l\u00e5nga \u00e5r. Det fanns stunder d\u00e5 hon \u00f6nskade att hon f\u00f6ljt honom in i d\u00f6den.<\/p>\n

\u2013 D\u00e5 fick jag h\u00f6ra: “Men Sarah, s\u00e5 f\u00e5r du inte t\u00e4nka! Du har ju barnen.” Men barnen har jag ju bara till l\u00e5ns. Johan var mitt allt.<\/p>\n

 <\/p>\n

Livet en berg- och dalbana<\/strong>
Sarah f\u00f6rstod snart att hon beh\u00f6vde professionell hj\u00e4lp. Hon kom i kontakt med Gestaltstudion i \u00d6rebro som erbjuder terapi i olika former \u2013 bland annat grupptr\u00e4ffar f\u00f6r m\u00e4nniskor som mist en anh\u00f6rig.<\/p>\n

\u2013 I sorgegruppen kan jag prata om allt och vi har l\u00e4rt k\u00e4nna varandra inifr\u00e5n och ut. Det hymlas inte om n\u00e5got. Vi anv\u00e4nder inte uttryck som avlidit, g\u00e5tt bort eller f\u00f6rolyckats. V\u00e5ra k\u00e4ra \u00e4r d\u00f6da. Det \u00e4r viktigt att anv\u00e4nda r\u00e4tt ord f\u00f6r att kunna bearbeta f\u00f6rlusten.<\/p>\n

Sarah fick bekr\u00e4ftelse p\u00e5 att den d\u00f6dsl\u00e4ngtan hon k\u00e4nt \u00e4r helt normal, och inte det samma som sj\u00e4lvmordstankar. Hon har ocks\u00e5 insett att Johan faktiskt inte velat se henne d\u00f6d.<\/p>\n

\u2013 Tr\u00e4ffarna med sorgegruppen har betytt allt. Utan dem vet jag inte var jag hade varit idag.<\/p>\n

Men d\u00e4remellan finns vardagen som snarast kan liknas vid en berg- och dalbana med lyckliga toppar och avgrundsdjupa dalar.<\/p>\n

\u2013 Jag har alltid satt en \u00e4ra i att klara mig sj\u00e4lv, att st\u00e5 stadigt med f\u00f6tterna p\u00e5 jorden. Men det har ocks\u00e5 funnits stunder n\u00e4r hj\u00e4ltekappan \u00adglidit av, n\u00e4r jag legat som en v\u00e5t fl\u00e4ck p\u00e5 golvet.<\/p>\n

Detta kan vara sv\u00e5rt att f\u00f6rklara f\u00f6r utomst\u00e5ende, som ofta dragit till med ett k\u00e4ckt: “Har du kommit p\u00e5 f\u00f6tter nu?”<\/p>\n

Sarah har k\u00e4nt ett behov av att s\u00e4tta ord p\u00e5 sorgen och har d\u00e4rf\u00f6r skapat en bloggdagbok p\u00e5 Internet som g\u00e5r under namnet \u00c4nkans \u00f6ppna bok<\/em>. Rakt och \u00e4rligt ber\u00e4ttar hon om \u00f6gonblick d\u00e5 lungorna och br\u00f6stet fyllts av betong och det varit tungt att andas. Men ocks\u00e5 gl\u00e4djestunder, d\u00e5 hon \u00f6ser k\u00e4rlek och tacksamhet \u00f6ver familj och v\u00e4nner.<\/p>\n

\u2013 Jag har ett liv som jag inte valt sj\u00e4lv, men som jag \u00e4nd\u00e5 \u00e4r tvungen att leva. Men med bloggen har jag f\u00e5tt v\u00e4ldigt fin respons fr\u00e5n m\u00e4nniskor som tycker det \u00e4r bra att jag s\u00e4ger som det \u00e4r.<\/p>\n

 <\/p>\n

Gemensam minnesplats<\/strong>
Sarah har periodvis varit sjukskriven fr\u00e5n sitt arbete f\u00f6r att \u00e5terf\u00e5 energin genom vila, motion och egentid. Hon har ocks\u00e5 funnit nya kraftk\u00e4llor, som att g\u00e5 ut och bugga n\u00e5gra g\u00e5nger i veckan. Men tanken p\u00e5 att hitta en ny partner p\u00e5 dansgolvet k\u00e4nns \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge ganska avl\u00e4gsen.<\/p>\n

\u2013 M\u00e5nga g\u00e5r vidare in i en ny relation, men jag har best\u00e4mt mig f\u00f6r att ta det lugnt och v\u00e4nja mig vid ensamheten f\u00f6rst. Det \u00e4r en enorm skillnad, fr\u00e5n att ha h\u00f6rt orden “jag \u00e4lskar dig” varje dag, till att inte h\u00f6ra det alls. Men jag m\u00e5ste st\u00e4rka mig sj\u00e4lv f\u00f6rst, och det \u00e4r inget som kan skyndas p\u00e5.<\/p>\n

Med tiden har hon, bit f\u00f6r bit, b\u00f6rjat \u00e4ndra om i huset. Sovrummet har blivit hennes alldeles eget, med nya tapeter.<\/p>\n

\u2013 Det k\u00e4nns bra. Men ibland st\u00f6ter man p\u00e5 sm\u00e5 saker som blir som en k\u00e4ftsm\u00e4ll. Som n\u00e4r jag hittade skoterkartorna \u00f6ver Hornavan. “F\u00f6r helvete Johan, kunde du inte anv\u00e4nt dem!?” t\u00e4nkte jag d\u00e5.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 har sorgen v\u00e4xlat \u00f6ver i ett slags acceptans. Det som h\u00e4nde, det h\u00e4nde.<\/p>\n

Framf\u00f6r huset, i skuggan av en h\u00f6grest ek, har Sarah och s\u00f6nerna byggt om den tidigare f\u00e5geldammen till en minnesplats med stenar, v\u00e4xter och ljus. Hit kan familj och v\u00e4nner komma n\u00e4rhelst de vill.<\/p>\n

Sarah pekar p\u00e5 ett av ljusen i lyktan.<\/p>\n

\u2013 Det d\u00e4r r\u00f6da, det kom h\u00e4romdagen. Jag vet inte vem som satt dit det, men det k\u00e4nns fint. Vi h\u00e5ller platsen levande, f\u00f6r Johan var ju s\u00e5 \u00adlevande. Jag har inget behov av att \u00e5ka till minneslunden vid kyrkan. Han finns ju h\u00e4r, hos oss.<\/p>\n

\"Efter<\/p>\n

“Johan v\u00e5rt allt” st\u00e5r det p\u00e5 stenen i tr\u00e4dg\u00e5rden. Det har blivit en plats f\u00f6r b\u00e5de sorg och gl\u00e4dje.<\/p>\n

 <\/p>\n

Artikeln \u00e4r h\u00e4mtad ur Hemmets Journal nr 51 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tPernilla och Gustafs k\u00e4rlek \u00f6vervann olyckan<\/a><\/span>
\n\t\t"Olyckan fick mig att f\u00f6lja mitt hj\u00e4rta"<\/a><\/span>
\n\t\t"Barnen och h\u00e4lsan \u00e4r viktigare \u00e4n pengar"<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sarah och Johan Emilsson h\u00f6rde ihop. Det skulle alltid vara de tv\u00e5. Men ist\u00e4llet tog deras gemensamma liv slut en vinternatt p\u00e5 sj\u00f6n Hornavan n\u00e4r Johan k\u00f6rde en skoter ner i en vak. Sorgen har varit f\u00f6rlamande, men det finns en v\u00e4g fram\u00e5t. Det vet Sarah nu.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621440,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621439","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 20:56:29","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621439","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621439"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621439\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621440"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621439"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621439"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621439"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}