{"id":621416,"date":"2015-12-21T07:00:00","date_gmt":"2015-12-21T07:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151221\/underskoterskan-rickard-drabbades-av-en-hjarntumor\/"},"modified":"2016-05-15T12:35:30","modified_gmt":"2016-05-15T12:35:30","slug":"underskoterskan-rickard-drabbades-av-en-hjarntumor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20151221\/underskoterskan-rickard-drabbades-av-en-hjarntumor\/","title":{"rendered":"Undersk\u00f6terskan Rickard drabbades av en hj\u00e4rntum\u00f6r"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tRickard Wilander\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\u00c5lder:<\/strong> 42 \u00e5r.
Familj:<\/strong> Hustrun Kicki, 39 \u00e5r, och barnen Felicia, 15, och Gabriel, 12.
Bor:<\/strong> I radhus p\u00e5 Eker\u00f6.
G\u00f6r:<\/strong> Undersk\u00f6terska p\u00e5 akuten p\u00e5 Karolinska sjukhuset i Solna. Skriver blogg p\u00e5 https:\/\/rillegb.wordpress.com\/<\/a> f\u00f6r att peppa andra som drabbats.<\/p>\n

\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\n

Stor som en j\u00e4tter\u00e4ka. Eller ett litet \u00e4gg.<\/p>\n

Klumpen m\u00e4tte tre g\u00e5nger fyra g\u00e5nger tv\u00e5 och en halv centimeter och hade bosatt sig i Rickard Wilanders hj\u00e4rna. Den parkerade sig pl\u00e5gsamt n\u00e4ra det som kallas r\u00f6relsecentrum, vilket betydde att Rickard kunde bli f\u00f6rlamad i hela h\u00f6ger sida vid en operation.<\/p>\n

Tum\u00f6ren, som gjort sig v\u00e4l hemmastad, var ordentlig inkapslad. F\u00f6rmodligen hade den vuxit i tysthet i bort\u00e5t femton \u00e5r. Den gjorde inget v\u00e4sen av sig. Inte f\u00f6rr\u00e4n en natt i maj f\u00f6rra \u00e5ret.<\/p>\n

Rickard hade jobbat kv\u00e4llspasset som undersk\u00f6terska p\u00e5 akutkliniken vid Karolinska sjukhuset i Solna och kom hem strax efter nio. Han m\u00e5dde finfint och t\u00e4nkte sova gott.<\/p>\n

\u2013 Jag vaknade vid tv\u00e5tiden av att min hustru, Kicki, stod lutad \u00f6ver mig. Hon ber\u00e4ttade att jag haft ett stort epileptiskt anfall, men att det var \u00f6ver.<\/p>\n

Jag m\u00e5dde j\u00e4ttebra och tyckte att det r\u00e4ckte om vi ringde v\u00e5rdupplysningen. D\u00e4r sa man \u00e5t Kicki att ta in mig till sjukhus direkt.<\/p>\n

Rickard fick \u00e5ka som patient till sjukhuset han arbetade p\u00e5 och unders\u00f6ktes noggrant och r\u00f6ntgades. Tidigt p\u00e5 morgonen den 18 maj klev tv\u00e5 neurologer in i hans rum och ber\u00e4ttade att Rickard hade cellf\u00f6r\u00e4ndringar i v\u00e4nster tinning.<\/p>\n

\u2013 De s\u00e5g s\u00e5 ledsna ut att jag var tvungen att skoja. Kommer jag att tappa h\u00e5ret nu? Hur ska vi hantera det, fr\u00e5gade jag och str\u00f6k mig \u00f6ver hj\u00e4ssan. Det var inte mycket h\u00e5r p\u00e5 den d\u00e5 heller!<\/p>\n

\u2013 Sen blev jag allvarlig och f\u00f6rklarade att jag t\u00e5l saker, s\u00e5 l\u00e4nge det \u00e4r \u00e4rligt och r\u00e4tt. S\u00e4g vad ni vill, \u00f6ppna d\u00f6rren helt!<\/p>\n

 <\/p>\n

Kung p\u00e5 gymmet<\/strong>
Rickards yrkesliv har pr\u00e4glats av en passion f\u00f6r m\u00f6ten med m\u00e4nniskor. I jobben som s\u00e4ljare, v\u00e4ktare, inom kriminalv\u00e5rden, p\u00e5 \u00e4ldreboende och sjukhus, har hans klarbl\u00e5 \u00f6gon alltid landat p\u00e5 m\u00e4nniskor, med ett genuint intresse.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag tj\u00e4nstgjorde p\u00e5 Hall, bland de riktiga busarna, var det lite sport att f\u00e5 dem att \u00f6ppna upp. En av dem fr\u00e5gade mig om jag visste varf\u00f6r det aldrig blev br\u00e5k n\u00e4r jag jobbade helg. Jo, det \u00e4r f\u00f6r att du lyssnar, sa han. Du lyssnar p\u00e5 riktigt.<\/p>\n

Respekt och medm\u00e4nsklighet har varit Rickards linje, h\u00e4r har mamma Ulla agerat f\u00f6rbild. Och genom livet har han st\u00e4ndigt satt upp m\u00e5l f\u00f6r sig sj\u00e4lv, m\u00e5lmedvetet k\u00e4mpat sig fram.<\/p>\n

Rickards privatliv handlar om hustrun Kicki, livskamrat sedan 1998, och barnen Felicia och Gabriel. Radhuset p\u00e5 Eker\u00f6 i Stockholm \u00e4r ombonat och rymmer en k\u00e4rleksfull familj, som fyller fritiden med sunda aktiviteter och gemenskap.<\/p>\n

Aldrig har h\u00e4r funnit en \u00adtanke p\u00e5 att en pappa kan f\u00e5 cancer.<\/p>\n

Inte en pappa, som \u00e4r kung p\u00e5 gymmet, stor och stark, med en m\u00e5ls\u00e4ttning att bli \u00e4nnu st\u00f6rre och starkare.<\/p>\n

\"Undersk\u00f6terskan<\/p>\n

\u2013 Gymmet \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5got tempel, f\u00f6rklarar Rickard. Han tr\u00e4nar fyra\u2013fem g\u00e5nger i veckan och trivs med det.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sv\u00e5rt f\u00f6r barnen att f\u00f6rst\u00e5<\/strong><\/p>\n

Efter att ha sett sin makes nattliga krampanfall i s\u00e4ngen ins\u00e5g Kicki tidigt allvaret.<\/p>\n

\u2013 Jag blev realist, fokuserade p\u00e5 praktiska l\u00f6sningar. Hur g\u00f6r vi med bilen? Kan jag forts\u00e4tta plugga p\u00e5 h\u00f6gskolan? Rickard och jag best\u00e4mde oss f\u00f6r att skapa en tillvaro som var s\u00e5 normal som m\u00f6jligt f\u00f6r barnen. De skulle forts\u00e4tta med sina aktiviteter. Sj\u00e4lv sprang jag ensam i l\u00f6psp\u00e5ret i skogen med t\u00e5rarna rinnande.<\/p>\n

F\u00f6r barnen gungade v\u00e4rlden. Det g\u00f6r det n\u00e4r en pappa ser ledsen ut och s\u00e4ger att han har n\u00e5got som v\u00e4xer i huvudet och inte vet hur det kommer att g\u00e5.<\/p>\n

\u2013 Jag fattade f\u00f6rst inget. Men n\u00e4r jag ber\u00e4ttade f\u00f6r kompisar och en l\u00e4rare i skolan, slutade det med att jag sprang ut ur klassrummet och bara gr\u00e4t. Sen har jag velat vara stark f\u00f6r pappas skull och g\u00e5tt upp till mitt rum och gr\u00e5tit ensam ibland, ber\u00e4ttar Felicia.<\/p>\n

Gabriel hade ingen koll alls p\u00e5 l\u00e4get till att b\u00f6rja med. Men den 23 juni, dagen innan tum\u00f6ren skulle opereras bort ur hans pappas huvud gick allvaret in.<\/p>\n

Pappa samlade familjen f\u00f6r att s\u00e4ga hej d\u00e5, och d\u00e5 ins\u00e5g Gabriel vad som stod p\u00e5 spel. T\u00e4nk om det blev ett hejd\u00e5 f\u00f6r alltid? Aldrig krama pappa mer? N\u00e4r Rickard klev in i bilen p\u00e5 v\u00e4g till sjukhuset l\u00e5g Gabriel p\u00e5 sin s\u00e4ng och gr\u00e4t s\u00e5 han skakade.<\/p>\n

Rickard s\u00e5g ut genom f\u00f6nstret med blanka \u00f6gon och tusen funderingar.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r sv\u00e5rt att beskriva vad jag t\u00e4nkte. Det k\u00e4ndes som om all trygghet f\u00f6rsvann, s\u00e4ger Rickard.<\/p>\n

 <\/p>\n

Positiva besked<\/strong>
Familjen h\u00f6ll andan. Och operationen gick bra. Tum\u00f6ren skulle senare visa sig vara en ovanlig blandning av sn\u00e4lla och elaka celler. Efter 28 str\u00e5lbehandlingar under fem veckor hade ocks\u00e5 en liten bit som kirurgen l\u00e4mnat kvar f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n

L\u00e4karna uppmanade Rickard att ta det lugnt med tr\u00e4ningen. Han gjorde precis tv\u00e4rtom.<\/p>\n

\u2013 Jag beh\u00f6ver fysisk aktivitet f\u00f6r att f\u00e5 mental vila. Jag tr\u00e4nar minst fyra dagar i veckan, helst fem.<\/p>\n

Gl\u00e4djen i familjen \u00e4r enorm. Det ser bra ut f\u00f6r pappa. En magnetr\u00f6ntgen i augusti gav ett positivt besked och n\u00e4sta r\u00f6ntgen v\u00e4ntar i februari n\u00e4sta \u00e5r.<\/p>\n

Men tillvaron kan ocks\u00e5 vara slitsam eftersom det aldrig mera kommer att finnas garantier f\u00f6r n\u00e5gonting.<\/p>\n

\u2013 Vi har gr\u00e4lat v\u00e4ldigt mycket. Jag blir frustrerad \u00f6ver att Rickard \u00e4r borta s\u00e5 mycket och tr\u00e4nar, s\u00e4ger Kicki.<\/p>\n

\u00c4ven Rickard har haft sv\u00e5rt att tygla k\u00e4nslorna.<\/p>\n

\u2013 Jag kan bli fruktansv\u00e4rt arg, h\u00e4rom dagen var det en tallrik som r\u00f6k i golvet.<\/p>\n

Makarna har tvingats vara vid\u00f6ppna med sina k\u00e4nslor och \u00e5sikter, br\u00e5kat och f\u00f6rsonats.<\/p>\n

\u2013 Jag har blivit b\u00e4ttre p\u00e5 att t\u00e4nka p\u00e5 mig sj\u00e4lv. G\u00f6r roliga saker med kompisar, utan att f\u00e5 d\u00e5ligt samvete, s\u00e4ger Kicki.<\/p>\n

L\u00e4rdomarna \u00e4r m\u00e5nga.<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 jobbet uppmanar jag mina patienter att ha t\u00e5lamod, ta en dag i taget och s\u00e4tta upp enkla m\u00e5l. Det har fungerat f\u00f6r mig som patient ocks\u00e5. Jag har \u00e4ven l\u00e4rt mig att v\u00e5ga be om hj\u00e4lp och inte h\u00e5lla n\u00e5gon utanf\u00f6r. Jag vill visa hur viktig omgivningen \u00e4r som st\u00f6d, f\u00f6r den som ska \u00adh\u00e5lla sig p\u00e5 en smal och tunn “positivitetsstig”, f\u00f6rklarar Rickard.<\/p>\n

Barnen har f\u00e5tt en stor dos livserfarenhet p\u00e5 gott och ont. De framh\u00e5ller b\u00e5da det goda.<\/p>\n

\u2013 Man ska inte ta allt f\u00f6r givet utan vara glad f\u00f6r det man har. Allt kan \u00e4ndras \u00f6ver en natt, s\u00e4ger Gabriel klokt.<\/p>\n

Och Felicia fyller i.<\/p>\n

\u2013 Att det kan \u00e4ndras s\u00e5 fort \u00e4r b\u00e5de skr\u00e4mmande och sk\u00f6nt. F\u00f6r det betyder att \u00adocks\u00e5 det som \u00e4r d\u00e5ligt kan f\u00f6r\u00e4ndras och bli mycket \u00adb\u00e4ttre.<\/p>\n

\"Undersk\u00f6terskan<\/p>\n

Rickards hj\u00e4rntum\u00f6r fick v\u00e4rlden att gunga ocks\u00e5 f\u00f6r Kicki samt barnen Felicia och Gabriel. Nu \u00e4r de mer sammansvetsade \u00e4n n\u00e5gonsin.<\/p>\n

 <\/p>\n

Artiklen \u00e4r h\u00e4mtad ur Hemmets Journal nr 52 2015.<\/em><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tHj\u00e4rntum\u00f6ren ska inte f\u00e5 hindra oss att njuta av livet<\/a><\/span>
\n\t\tBarncancer: Hanna visade vilken g\u00e5va livet \u00e4r<\/a><\/span>
\n\t\tNu k\u00e4nner jag mer av b\u00e5de gl\u00e4dje och sorg<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rickard Wilander \u00e4r stor och stark, kung p\u00e5 gymmet. Men n\u00e4r han drabbades av en tum\u00f6r i hj\u00e4rnan sattes inte bara han utan hela familjen p\u00e5 prov. Idag har de mest positiva erfarenheter av den tuffa tiden.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621417,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621416","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 20:57:07","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621416","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621416"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621416\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621417"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621416"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621416"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621416"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}