{"id":621385,"date":"2011-11-22T00:00:00","date_gmt":"2011-11-22T00:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20111121\/jag-vill-hylla-livet-med-mina-bilder\/"},"modified":"2016-05-15T12:37:36","modified_gmt":"2016-05-15T12:37:36","slug":"jag-vill-hylla-livet-med-mina-bilder","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20111122\/jag-vill-hylla-livet-med-mina-bilder\/","title":{"rendered":"Jag vill hylla livet med mina bilder!"},"content":{"rendered":"
\n

\n\t\tPersonligt:\t<\/h4>\n<\/p>\n
\n

\"Jag
Namn:<\/strong> Gunilla Mann.
F\u00f6dd:<\/strong> 24 augusti 1947 i G\u00f6teborg.
Familj:<\/strong> Tv\u00e5 s\u00f6ner, Joakim, f\u00f6dd 1972, och Oskar, f\u00f6dd 1977, samt barnbarnet Walle, 10 \u00e5r, och ett bonusbarnbarn.
Bor:<\/strong> I Stockholm och i R\u00f6rum p\u00e5 \u00d6sterlen.
Aktuell:<\/strong> Hemmets Journals konstalmanackskonstn\u00e4r 2012 samt utst\u00e4llningar i Sk\u00e5ne och Stockholm. \n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n
\"Jag <\/p>\n

H\u00e4r finns f\u00e4rggl\u00e4dje, livsgl\u00e4dje och fantasi. Gunilla Manns tavlor sprakar av k\u00e4rlek till livet.
Tittar du noga i Gunillas m\u00e5lningar ser du n\u00e4stan alltid en kvinna p\u00e5 svart cykel — Gunilla sj\u00e4lv, med den \u00e4lskade cykeln som blev stulen.<\/p>\n

V\u00e4ggarna sprakar av konstn\u00e4rinnan Gunilla Manns f\u00e4rggl\u00e4dje! I sin atelj\u00e9 p\u00e5 G\u00f6tgatan p\u00e5 S\u00f6dermalm i Stockholm, i lokalerna d\u00e4r KF f\u00f6r 25 \u00e5r sedan hade sitt bageri, h\u00e5ller hon ig\u00e5ng flera m\u00e5leriprojekt samtidigt. P\u00e5 staffliet st\u00e5r en p\u00e5b\u00f6rjad oljem\u00e5lning och p\u00e5 ett bord intill st\u00e5r ett glas med skimrande limegr\u00f6nt vatten, d\u00e4r hon doppar penslarna till sina gouacher. <\/p>\n

\u2013\u2002Jag minns n\u00e4r vi finpromenerade till sl\u00e4kten om s\u00f6ndagarna. Vi sj\u00f6ng och spelade tillsammans, det var stor gl\u00e4dje, gemenskap och v\u00e4rmande omtanke om varandra. Detta vill jag dela med mig och ge uttryck f\u00f6r i min konst, ber\u00e4ttar konstn\u00e4rinnan.
\u2013\u2002Musiken, s\u00e4rskilt klassisk musik, \u00e4r en stor inspirationsk\u00e4lla f\u00f6r mig och min sinnesst\u00e4mning. Mina bilder \u00e4r en lovs\u00e5ng till livet sj\u00e4lvt, s\u00e4ger Gunilla och m\u00e5lar bl\u00e5 sommarhimmel med vattenf\u00e4rg som bl\u00e4nker och reflekteras i det bl\u00e5a vattnet.<\/p>\n

Om du studerar hennes tavlor riktigt noga s\u00e5 hittar du n\u00e4stan alltid en kvinna i kl\u00e4nning p\u00e5 en damcykel. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Gunilla sj\u00e4lv! Hennes tre katter finns ocks\u00e5 oftast med p\u00e5 hennes bilder.<\/p>\n

Enda barnet<\/strong>
Gunilla v\u00e4xte upp som enda barnet i Majorna i G\u00f6teborg, d\u00e4r familjen bodde i en trerummare. Pappa Rolf var egenf\u00f6retagare och hade en bilfirma i Majorna, men han tyckte ocks\u00e5 om att sjunga operetter. Hennes mamma Bibbi m\u00e5lade porslin. Collien Mitzie tillh\u00f6rde ocks\u00e5 familjen. Sedan flyttade de till ett modernare hus p\u00e5 Paternostergatan som l\u00e5g p\u00e5 en h\u00f6jd med fin utsikt.<\/p>\n

I hemmet h\u00e4ngde Gauguin-inspirerade tavlor som hennes morfar Svante Kede m\u00e5lat under \u00e5ren han bott p\u00e5 Tahiti. Kanske var det morfaderns tavlor som lockade Gunilla att s\u00e5 tidigt satsa p\u00e5 m\u00e5leri?<\/p>\n

I tio\u00e5rs\u00e5ldern ritade Gunilla massor med bilder av ansikten i starka f\u00e4rger, som hon gav roliga namn. Redan p\u00e5 den tiden s\u00e5lde hon sina teckningar och hon tj\u00e4nade ihop till sin dr\u00f6mcykel. Bara 12 \u00e5r gammal \u00e5kte hon b\u00e5t till K\u00f6penhamn f\u00f6r att k\u00f6pa den, en svart dansk damcykel, som hon stolt \u00e5kte hem till G\u00f6teborg med, med v\u00e4ndande f\u00e4rja. Den danska klenoden stals en midsommarafton, sedan dess finns den med i alla hennes m\u00e5lningar!<\/p>\n

Gunilla gick \u00e5tta \u00e5r i Sannaskolan, sedan s\u00f6kte hon som 14-\u00e5ring in p\u00e5 Sl\u00f6jdf\u00f6reningens skola. Hon antogs och d\u00e4r l\u00e4rde hon sig olika konstn\u00e4r-liga uttrycks\u00e4tt och tekniker. Hon visste att hon hittat r\u00e4tt livsv\u00e4g. Hon skulle bli konstn\u00e4r!
\u2013\u2002Redan i skolan uppmuntrade min skolfr\u00f6ken mig alltid. Hemma ritade jag j\u00e4mt och varje \u00e5r fick jag ritblock i f\u00f6delsedagspresent av sl\u00e4kten, s\u00e4ger Gunilla som tecknar mycket med blyerts \u00e4ven idag.<\/p>\n

Ur g\u00f6mmorna tar hon fram sm\u00e5 tummade skisser och ett litet block som hon visar upp.
\u2013\u2002F\u00f6r mig \u00e4r skisserna en j\u00e4tteviktig id\u00e9bank, som jag kan ta fram n\u00e4r jag beh\u00f6ver dem. Jag har verkligen ett behov av att teckna. Som barn gick jag upp n\u00e4r mina f\u00f6r\u00e4ldrar sov p\u00e5 natten och tecknade, trots att jag inte fick vara uppe s\u00e5 sent. Att teckna och m\u00e5la \u00e4r ett s\u00e4tt f\u00f6r mig att leva och n\u00e4r jag st\u00e4nger d\u00f6rren till min egen atelj\u00e9 p\u00e5 kv\u00e4llen, s\u00e5 l\u00e4ngtar jag tillbaka dit p\u00e5 morgonen. Idag \u00e4r jag tacksam \u00f6ver att jag b\u00f6rjade rita och l\u00e4rde mig yrket s\u00e5 tidigt, f\u00f6r jag har fortfarande m\u00e5nga id\u00e9er att f\u00f6rverkliga.<\/p>\n

Barnen omkring sig<\/strong>
Hennes konstutbildning fortsatte p\u00e5 Hovedskous i Haga, d\u00e4refter verkade hon tre \u00e5r som tecknare p\u00e5 Arkeologiska museet i G\u00f6teborg. D\u00e4r l\u00e4rde hon sig teckna detaljrikt!<\/p>\n

Hon flyttade hemifr\u00e5n d\u00e5 hon blev myndig, och gifte sig som 21-\u00e5ring. \u00c5r 1972 flyttade hon och hennes man till en trerummare i Stockholm. Gunilla blev mamma till tv\u00e5 s\u00f6ner Joakim, 1972, och Oskar, 1977. Barnen fanns alltid omkring henne n\u00e4r hon m\u00e5lade hemma. P\u00e5 80-talet m\u00e5lade hon sittande p\u00e5 en kudde p\u00e5 golvet. Barnen lekte och stojade omkring henne.<\/p>\n

Fr\u00e5n b\u00f6rjan var Gunillas m\u00e5leri mer traditionellt, men hon \u00e4ndrade inriktning efter sin f\u00f6rste sons f\u00f6delse. F\u00e4rgerna sprakade nu av gl\u00e4dje och gemenskap. Hon ber\u00e4ttar naivistiskt och muntert om livet som hon f\u00e5ngat i \u00f6gonblicket. Man kan titta p\u00e5 hennes tavlor l\u00e4nge f\u00f6r att uppt\u00e4cka alla sm\u00e5 detaljer, som man inte l\u00e4gger m\u00e4rke till i f\u00f6rsta \u00f6gonkastet.<\/p>\n\n\n\n
\u2013\u2002Det var tio tuffa \u00e5r ekonomiskt innan det lossnade f\u00f6r mig, sedan dess har jag kunnat leva p\u00e5 min konst, s\u00e4ger hon. Inspiration finner jag \u00f6verallt och s\u00e4rskilt i m\u00f6ten med m\u00e4nniskor, men den kommer ocks\u00e5 n\u00e4r jag b\u00f6rjar arbeta. Jag sitter inte och v\u00e4ntar p\u00e5 inspiration, f\u00f6r jag trivs b\u00e4st n\u00e4r jag kommer hit till atelj\u00e9n p\u00e5 morgonen och m\u00e5lar hela dagen. F\u00f6r mig \u00e4r det viktigt att vara i atelj\u00e9n! Jag beh\u00f6ver tid att t\u00e4nka och funderna, f\u00f6r jag vill vidare i mitt skapande.<\/p>\n

Gunilla har med sig sina sm\u00e5 skiss-block n\u00e4stan \u00f6verallt. N\u00e4r hon vandrar omkring i st\u00e4der studerar hon husen, sedan stuvar hon om allt och v\u00e4nder p\u00e5 verkligheten i sin egen konstn\u00e4rsv\u00e4rld. Ibland har det h\u00e4nt att n\u00e5gon betraktare som sett hennes utst\u00e4llningar k\u00e4nt igen sitt eget hus p\u00e5 hennes tavlor.<\/td>\n

\"Jag
En h\u00e4rlig sommardag i Stockholm. I den ena ballongens korg sv\u00e4var Gunilla och hennes tv\u00e5 s\u00f6ner \u00f6ver Slussen!<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

Till Sk\u00e5ne
<\/strong>N\u00e4r hennes \u00e4ldste son var fyra \u00e5r hyrde familjen en stuga i Baskem\u00f6lla i Sk\u00e5ne och f\u00f6r henne k\u00e4ndes det helt fantastiskt med ljuset d\u00e4r. Idag har hon atelj\u00e9 i R\u00f6rum, d\u00e4r k\u00e4nner hon stor n\u00e4rhet till m\u00e4nniskorna.
\u2013\u2002Jag \u00e4r van vid att folk tittar p\u00e5 n\u00e4r jag jobbar. Det k\u00e4nns som en levande och inspirerande milj\u00f6 f\u00f6r mig. Men s\u00e5 har jag ju ocks\u00e5 en inre atelj\u00e9 som \u00e4r bara min och det k\u00e4nns sk\u00f6nt att veta.<\/p>\n

M\u00e4rkligt nog h\u00e4nger ingen av hennes egna tavlor p\u00e5 v\u00e4ggarna i hennes hem, men morfar Svantes tavlor finns d\u00e4r, och hon f\u00f6rs\u00f6ker k\u00f6pa fler p\u00e5 auktioner.
\u2013\u2002Morfars tavlor ger mig trygghet eftersom jag alltid haft dem omkring mig under min uppv\u00e4xt i G\u00f6teborg. Det \u00e4r viktigt f\u00f6r mig att ha lugn omkring mig, n\u00e4r jag skapar. Jag beh\u00f6ver k\u00e4nna harmoni och trygghet, n\u00e4r jag ska g\u00f6r gl\u00e4djefyllda bilder, s\u00e4ger hon. <\/p>\n

Fram\u00f6ver ska Gunilla arbeta med glas i Kosta.
\u2013\u2002Det \u00e4r viktigt att ha visioner och f\u00f6r mig \u00e4r glaset en h\u00e4rlig utmaning.<\/p>\n

Den gamla tr\u00e4paletten som Gunilla h\u00e5ller i handen \u00e4r fylld till bredden av f\u00e4rgklickar i alla toner. H\u00e4r v\u00e4ljer hon f\u00e4rg f\u00f6r n\u00e4sta penseldrag i sin gl\u00e4djebild till oss.
\u2013\u2002I framtiden vill jag m\u00e5la hela v\u00e4rlden! Jag tror att ett av mina n\u00e4sta konstn\u00e4rliga m\u00e5l blir Rom som nu sakta v\u00e4xer fram ur min fantasi, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Du har s\u00e4kert sett konstn\u00e4rinnans Gunilla Manns bilder n\u00e5gon g\u00e5ng. De \u00e4r fyllda med ett myller av liv och livsgl\u00e4dje, de sprakar av f\u00e4rggl\u00e4dje och fantasi. Och nu f\u00e5r Hemmets Journals prenumeranter njuta av hennes bilder hela \u00e5ret!<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621386,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621385","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-11 13:56:06","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621385","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621385"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621385\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621386"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621385"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621385"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621385"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}