{"id":621233,"date":"2012-10-26T00:00:00","date_gmt":"2012-10-26T00:00:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20121025\/livet-blev-aldrig-sa-vackert-som-konsten\/"},"modified":"2016-05-15T12:48:21","modified_gmt":"2016-05-15T12:48:21","slug":"livet-blev-aldrig-sa-vackert-som-konsten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20121026\/livet-blev-aldrig-sa-vackert-som-konsten\/","title":{"rendered":"Livet blev aldrig s\u00e5 vackert som konsten"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Livet<\/p>\n

Marie Kr\u00f6yer p\u00e5 stranden i Skagen d\u00e4r f\u00f6rsta maken PS Kr\u00f6yer har f\u00f6revigat henne p\u00e5 ett otal k\u00e4nda m\u00e5lningar. I filmen om hennes liv h\u00e4r och m\u00f6tet med svenske Hugo Alfv\u00e9n gestaltas hon av Birgitte Hjort S\u00f6rensen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Marie Kr\u00f6yer var maken Peder Severin Kr\u00f6yers favoritmodell. P\u00e5 hans m\u00e5lningar vandrar hon arm i arm med favoritv\u00e4ninnan. De vita kl\u00e4nningarna sl\u00e4par i den mjuka sanden. Hon ropar Hip, hip hurra n\u00e4r makens f\u00f6delsedag firas i en prunkande tr\u00e4dg\u00e5rd. Allt verkar s\u00e5 idylliskt, s\u00e5 perfekt.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men livet p\u00e5 m\u00e5larduken hade inte mycket gemensamt med verkligheten. Vid sidan av ett \u00e4lskat hem och konstn\u00e4rsv\u00e4nnerna stod Skagen ocks\u00e5 f\u00f6r \u00e5ngest och f\u00f6rtvivlan. Men det var ingalunda unikt f\u00f6r den s\u00f6mniga konstn\u00e4rsbyn. Problem av olika slag blev ett st\u00e5ende inslag i Marie Kr\u00f6yers trassliga liv som var rent dj\u00e4vligt emellan\u00e5t. Inte minst under \u00e5ren med den svenske komposit\u00f6ren Hugo Alfv\u00e9n.<\/p>\n

 <\/p>\n

Marie f\u00f6ddes 1867 och hette Triepcke som ogift. F\u00f6r\u00e4ldrarna hade flyttat fr\u00e5n Tyskland till K\u00f6penhamn d\u00e4r fadern f\u00e5tt jobb i ett v\u00e4veri. Det var hans intresse f\u00f6r f\u00e4rg och form som p\u00e5verkade dottern. Hon var mellanbarnet, men blev snart storasyster n\u00e4r \u00e4ldste sonen Wilhelm pl\u00f6tsligt dog. Modern kn\u00f6t minstingen Valdemar h\u00e5rdare till sig, vilket f\u00f6rmodligen bidrog till att Marie fick f\u00f6rh\u00e5llandevis stor r\u00f6relsefrihet f\u00f6r en kvinna p\u00e5 1880-talet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Genom goda v\u00e4nner och sl\u00e4ktingar fick unga fr\u00f6ken Triepcke b\u00f6rja studera m\u00e5leri hos en av d\u00e5tidens stora portr\u00e4ttm\u00e5lare Bertha Wegman \u2013 som modell. N\u00e4r hon fick h\u00f6ra om Maries passion och se n\u00e5gra skisser, skrev hon ett introduktionsbrev till den uppburne konstn\u00e4ren Peder Severin Kr\u00f6yer. Kunde han t\u00e4nka sig att ta sig an Marie som elev?<\/p>\n

 <\/p>\n

Nej, S\u00f6ren, som han kallades av sina v\u00e4nner, fick st\u00e4ndiga f\u00f6rfr\u00e5gningar och orkade inte med alla dessa kvinnors m\u00e5larlusta. Det var ju bara \u00e4nd\u00e5 ett tidsf\u00f6rdriv i v\u00e4ntan p\u00e5 gifterm\u00e5l och ett hem att sk\u00f6ta.<\/p>\n

 <\/p>\n

Omvittnat vacker<\/strong><\/p>\n

Marie var h\u00e4nf\u00f6rande vacker, vilket hon sj\u00e4lv var omedveten om. Genom hela livet skulle m\u00e4n som kom i hennes v\u00e4g kommentera hennes sk\u00f6nhet. Inte minst i Paris dit hon kom 1888 f\u00f6r att \u00e4ntligen f\u00e5 l\u00e4ra sig m\u00e5la. M\u00e5nga skandinaver var redan p\u00e5 plats och de samlades ofta p\u00e5 Caf\u00e9 R\u00e9gence.<\/p>\n

 <\/p>\n

En regnig decemberdag sprang Marie p\u00e5 PS Kr\u00f6yer. Han blev st\u00f6rtf\u00f6r\u00e4lskad och hon i honom, Nordens st\u00f6rsta m\u00e5largeni, som hon beskrev honom i ett brev hem. I samma mening kallade hon sig sj\u00e4lv f\u00f6r “denna sj\u00e4lvkritiska m\u00e5laraspirant”. Sj\u00e4lvkritiken skulle Marie b\u00e4ra med sig, inte bara n\u00e4r det g\u00e4llde m\u00e5landet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Hennes ambitioner var skyh\u00f6ga, hennes sj\u00e4lvf\u00f6rtroende bottenl\u00e5gt.<\/p>\n

 <\/p>\n

V\u00e5ren 1889 f\u00f6rlovade de sig. S\u00f6ren var 16 \u00e5r \u00e4ldre och ville helst inte v\u00e4nta en minut med br\u00f6llopet. Men han fick h\u00e5lla sig till sin f\u00f6delsedag den 23 juli innan han kunde s\u00e4ga ja till sin unga brud. V\u00e4l medveten om hennes talang ville han att hon skulle forts\u00e4tta m\u00e5la. N\u00e5got annat var det inte tal om. Samtidigt kr\u00e4vde Kr\u00f6yer, precis som Marie sj\u00e4lv, ett perfekt hem. Att vara den b\u00e4sta v\u00e4rdinnan som lagade den godaste maten och inredde det vackraste hemmet var ocks\u00e5 hennes strategi f\u00f6r att accepteras i Skagenkolonin, som S\u00f6ren varit med att grunda. Det gjorde hon. Med besked.<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00f6ren var inte bara erk\u00e4nt skicklig, han var snabb ocks\u00e5. Och med sin favoritmodell Marie m\u00e5lade han flera av de tavlor som reproducerats om och om igen p\u00e5 vykort, affischer, nyckelringar\u2026<\/p>\n

 <\/p>\n

Marie m\u00e5lade s\u00e5 mycket hon hann med, vilket var mycket lite, men var som vanligt inte n\u00f6jd. Inte blev det l\u00e4ttare av att S\u00f6ren hade sv\u00e5rt att h\u00e5lla i pengarna, som rann ut lika snabbt som de flutit in. S\u00f6ren sl\u00f6sade, Marie sn\u00e5lade. \u00c4nd\u00e5 lyckades hon skapa ett hem som beundrades av m\u00e5nga. Precis som Carl Larssons hustru Karin, designade Marie b\u00e5de m\u00f6bler och tyger som satte en unik pr\u00e4gel p\u00e5 Kr\u00f6yers vitkalkade Skagenl\u00e4nga.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sjukdom i arv<\/strong><\/p>\n

S\u00f6ren ville g\u00e4rna bli far, men Marie tvekade. L\u00e5ngt om l\u00e4nge hade hon n\u00e4mligen f\u00e5tt reda p\u00e5 att maken led av syfilis (han hade redan g\u00e5tt igenom 24 kurer samma \u00e5r de gifte sig!) och hon var r\u00e4dd att sjukdomen skulle g\u00e5 i arv. Men det var inte den som s\u00e5 sm\u00e5ningom kom att f\u00f6rm\u00f6rka dottern Vibekes liv, det var S\u00f6rens sinnessjukdom. N\u00e4r hon f\u00f6ddes 1895 var ingen medveten om den. Men sakta, sakta blev S\u00f6ren allt besv\u00e4rligare att leva med b\u00e5de fysiskt och psykiskt. Han svimmade, fick sv\u00e5rt att prata och gn\u00e4llde p\u00e5 Maries sk\u00f6tsel av hemmet, samtidigt som han klagade p\u00e5 att hon var en alltf\u00f6r stor perfektionist.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kollapsen kom under det nya seklets f\u00f6rsta \u00e5r. S\u00f6ren hallucinerade, trodde att Marie m\u00f6rdats, h\u00f6rde r\u00f6ster och fick till slut tas in p\u00e5 en privatklinik med diagnosen manodepressiv. Hans besv\u00e4rliga barndom med en biologisk, sinnessjuk mor, dennas syster som fostermor och en elak fosterfar gjorde att S\u00f6ren i ett slags sj\u00e4lvf\u00f6rsvar l\u00e4rt sig stoppa undan sv\u00e5ra k\u00e4nslor. Peder Severin Kr\u00f6yer var allts\u00e5 i grund och botten inte alls den bullrigt glada och starka fadersgestalten som Marie tagit honom f\u00f6r, utan \u2013 precis som hon sj\u00e4lv \u2013 en person med d\u00e5ligt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende som dessutom h\u00f6ll ett betryggande avst\u00e5nd till dem han \u00e4lskade.<\/p>\n

 <\/p>\n

Alla syfiliskurer med kvicksilvertabletter ledde till kronisk tungmetallf\u00f6rgiftning hos Kr\u00f6yer, vilket bidrog till hans el\u00e4ndiga tillst\u00e5nd.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Livet<\/p>\n

En sjuk Peder Severin Kr\u00f6yer st\u00f6ttas av hustrun Marie och  Hugo Alfv\u00e9n p\u00e5 v\u00e4g hem till Skagen fr\u00e5n behandlingen i K\u00f6penhamn.<\/p>\n

 <\/p>\n

Marie m\u00e5dde inte heller bra. Hon sov d\u00e5ligt, hade huvudv\u00e4rk och nervproblem. S\u00e5 l\u00e5ngt hon kunde sk\u00f6tte hon S\u00f6ren. Men han fick tas in igen och Marie beh\u00f6vde vila upp sig. Goda v\u00e4nner tog hand om lilla dottern Vibeke medan pappa l\u00e5g p\u00e5 mentalsjukhus och mamma \u00e5kte till Sicilien.<\/p>\n

 <\/p>\n

I slutet av april 1902 skulle Marie ha l\u00e4mnat \u00f6n. Men en stukad fot satte stopp och orskade i det l\u00e5nga loppet Marie l\u00e5ngt mycket mer sm\u00e4rta \u00e4n n\u00e5gra dagar i h\u00f6gl\u00e4ge. F\u00f6r om hon kommit iv\u00e4g som hon skulle, hade hon aldrig hunnit tr\u00e4ffa Hugo Alfv\u00e9n, den svenske nationalkomposit\u00f6ren. Visst var han en beg\u00e5vad musiker \u2013 men privat en riktigt obehaglig typ. En manisk mansgris av v\u00e4rsta sorten. En notorisk kvinnokarl som aldrig fick nog. Alfv\u00e9n hade ofta flera \u00e4lskarinnor samtidigt, gifta som ogifta. Ju olyckligare kvinnorna var, desto b\u00e4ttre blev hans kompositioner enligt honom sj\u00e4lv!<\/p>\n

 <\/p>\n

Beg\u00e4rde skilsm\u00e4ssa<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r de m\u00f6ttes p\u00e5 Sicilien var det inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen han f\u00e4ste blicken p\u00e5 Marie Kr\u00f6yer. Hennes sk\u00f6nhet hade han redan slagits av n\u00e4r han betraktade en av S\u00f6rens tavlor p\u00e5 Ny Carlsberg Glyptotek i K\u00f6penhamn. “Mums, sa jag f\u00f6r mig sj\u00e4lv!”, skriver han i sina memoarer.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r han nu tr\u00e4ffade henne i verkliga livet dumpade han \u00e4lskarinnan som var med p\u00e5 resan och gjorde allt f\u00f6r att vinna \u00f6ver Marie, k\u00e4nd f\u00f6r att aldrig flirta. Hon stod ocks\u00e5 emot hans charm, i alla fall tills de n\u00e5gra dagar senare satt p\u00e5 t\u00e5get fr\u00e5n Sicilien. I kup\u00e9n sa det klick s\u00e5 det d\u00e5nade. Efter en vecka i Neapel med Hugo Alfv\u00e9n – och \u00e4lskarinnan som femte hjulet – best\u00e4mde Marie sig f\u00f6r att \u00e5ka till Paris, d\u00e4r S\u00f6ren v\u00e4ntade, och beg\u00e4ra skilsm\u00e4ssa. Sin nya k\u00e4rlek Hugo best\u00e4mde hon tr\u00e4ff med i Skagen till sommaren. F\u00f6rtr\u00e4ffligt, tyckte komposit\u00f6ren som s\u00e5 fort han vinkat av Marie f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 omkull \u00e4lskarinnan igen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Regiss\u00f6ren Bille Augusts nya film Balladen om Marie Kr\u00f6yer (som bygger p\u00e5 Anastassia Arnolds bok med samma namn) tar fasta p\u00e5 m\u00f6tet mellan henne och Hugo Alfv\u00e9n \u00e5r 1902. Bille August beskriver deras k\u00e4rlekshistoria som fantastisk, vilket \u00e4r som att s\u00e4ga att Askungen levde ett lyxliv. Hon bodde visserligen p\u00e5 ett slott, men bara som fattigt tj\u00e4nstehjon.<\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6rmodligen visste inte Marie Kr\u00f6yer i b\u00f6rjan hur illa Hugo behandlade kvinnor, men det skulle hon bli varse.<\/p>\n

 <\/p>\n

Och \u00e4nd\u00e5 h\u00f6ll hon fast vid honom i m\u00e5nga \u00e5r, trots all f\u00f6r\u00f6dmjukelse. Varf\u00f6r? Svaret \u00e4r Erotiken. Det vittnar Maries digra brevv\u00e4xling om. Samlivet med S\u00f6ren var svalt och inte vad hon dr\u00f6mt om. Med Hugo var det precis tv\u00e4rtom. Och det kunde hon varken motst\u00e5 eller senare avst\u00e5 ifr\u00e5n. Dagarna var de v\u00e4rsta t\u00e4nkbara med upptr\u00e4danden och gr\u00e5t, men n\u00e4tterna s\u00e5 underbara att Marie kl\u00e4ngde fast vid Hugo trots alla hans s\u00e5rande otrohetsaff\u00e4rer.<\/p>\n

 <\/p>\n

I Paris sa S\u00f6ren blankt nej till en skilsm\u00e4ssa. D\u00e4refter f\u00f6ljde en varulvsdans som endast Hugo var ober\u00f6rd av. Han hade mage att nappa p\u00e5 S\u00f6rens erbjudande att hyra ett hus \u00e5t Hugo d\u00e4r Marie och han fick h\u00e5llas. S\u00f6rens motiv var att g\u00f6ra Marie glad s\u00e5 hon stannade hos honom.<\/p>\n

 <\/p>\n

Gravid med Alfv\u00e9n<\/strong><\/p>\n

Men det gjorde hon inte. S\u00f6ren blev s\u00e4mre och togs in igen. F\u00f6rst n\u00e4r Marie blev gravid sl\u00e4ppte hennes make taget, fast inte om gemensamma dottern Vibeke som han beh\u00f6ll v\u00e5rdnaden av. Vid det laget hade Hugo svalnat. Kunde inte Marie bo hos sin mor efter f\u00f6rlossningen? Den fick f\u00f6rresten S\u00f6ren betala. \u00c4ven Hugo var en livsnjutare som spenderade l\u00e5ngt \u00f6ver sina tillg\u00e5ngar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Lilla Margita f\u00f6ddes i november 1905. D\u00e5 ville Hugo gifta sig – men inte Marie! S\u00e5 d\u00e4r h\u00f6ll de p\u00e5 resten av livet. Det var viktigare att visa sin makt genom att s\u00e4tta sig p\u00e5 tv\u00e4ren, \u00e4n att hitta en l\u00f6sning p\u00e5 sj\u00e4lva sakfr\u00e5gan. Det tog dem sju \u00e5r att enas om gifterm\u00e5l, \u00e5tta att br\u00e5ka om skilsm\u00e4ssan som om och om igen avgjordes och \u00f6verklagades i domstolar. Under tiden som \u00e4kta makar var de n\u00e4stan aldrig ense.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"Livet<\/p>\n

M\u00f6tet med den svenske komposit\u00f6ren Hugo Alfv\u00e9n som vi f\u00e5r se det i filmen, var \u00f6desdigert f\u00f6r Marie Kr\u00f6yer. Stark \u00e5tr\u00e5 band henne kvar hos mannen som st\u00e4ndigt bedrog henne.<\/p>\n

 <\/p>\n

Till slut avslutades \u00e4ktenskapet 1936. Hugo gifte omedelbart om sig, medan Marie konstaterade i brev att hon varit en “jubelidiot” och “f\u00e5nigt f\u00f6rh\u00e4xad av Hugo”.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u00c4ldsta dottern Vibeke, som periodvis togs in p\u00e5 mentalsjukhus, hade hon n\u00e4stan tappat kontakten med. Den yngsta Margita var missbrukare och l\u00e5g inne f\u00f6r avgiftning. Marie satt ensam p\u00e5 Alfv\u00e9ng\u00e5rden i T\u00e4llberg i Dalarna som hon ritat och inrett. \u00c4nnu ensammare tynade hon bort i magcancer p\u00e5 S:t Eriks sjukhus i Stockholm \u00e5r 1940. Hugo ignorerade hennes b\u00f6n om ett f\u00f6rsoningsbes\u00f6k inf\u00f6r d\u00f6den. Och \u00e4nd\u00e5: hans Elegi spelades enligt hennes \u00f6nskem\u00e5l p\u00e5 begravningen \u2013 som han f\u00f6rst\u00e5s inte kom till.<\/p>\n

 <\/p>\n

Inte ens inf\u00f6r d\u00f6den kunde Marie Kr\u00f6yer sl\u00e4ppa Hugo Alfv\u00e9n helt.<\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n

\n\t\tVinn boken "Balladen om Marie Kr\u00f6yer"!<\/a><\/span>\n\t<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

PS Kr\u00f6yer b\u00e4ddade in hustrun Marie i ett trolskt Skagenljus i sina ber\u00f6mda m\u00e5lningar. I verkligheten k\u00e4mpade hon f\u00f6r att sj\u00e4lv f\u00e5 m\u00e5la och makens sinnessjukdom tyngde henne. Make nummer tv\u00e5, komposit\u00f6ren Hugo Alfv\u00e9n, bedrog henne g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Marie Kr\u00f6yer var en skicklig konstn\u00e4r, men en usel m\u00e4nniskok\u00e4nnare \u2013 och fick lida d\u00e4refter.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":621234,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621233","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-12 18:49:10","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621233","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621233"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621233\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media\/621234"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621233"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621233"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621233"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}