{"id":621084,"date":"2013-06-20T10:07:00","date_gmt":"2013-06-20T10:07:00","guid":{"rendered":"https:\/\/stg-hemmetsjournal-stage.kinsta.cloud\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130620\/bjornsaxen\/"},"modified":"2016-05-15T20:47:31","modified_gmt":"2016-05-15T20:47:31","slug":"bjornsaxen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/artiklar\/manniskor\/20130620\/bjornsaxen\/","title":{"rendered":"Bj\u00f6rnsaxen"},"content":{"rendered":"
\n
\n

\"Bj\u00f6rnsaxen\"Det mulnade p\u00e5. N\u00e4r jag var framme var himlen m\u00f6rk och luften tung. N\u00e5gra flugor hade hittat h\u00f6gen med spillning och lyfte n\u00e4r jag n\u00e4rmade mig. Jag sl\u00e4ppte greppet om bj\u00f6rnsaxen vid vattenbrynet. Genom att kliva p\u00e5 tingesten lyckades jag b\u00e4nda upp och sp\u00e4nna den. Blev sedan st\u00e5ende. Bj\u00f6rnen skulle nog inte g\u00e5 i min f\u00e4lla. Jag s\u00e5g mig omkring; allt var tyst utom flugorna som surrade. Den allvarliga tj\u00e4rnen v\u00e4ntade, jag v\u00e4ntade. Men ingenting h\u00e4nde.<\/p>\n

 <\/p>\n

NOVELL AV EVA-TEA LUNDBERG
ILLUSTRATION: LENA \u00c1SGEIRSD\u00d3TTIR<\/p>\n

\ufeff\ufeff<\/p>\n

Anders s\u00e4ger att jag m\u00e5ste resa tillbaka. Att knutar i v\u00e5rt f\u00f6rflutna m\u00e5ste l\u00f6sas upp f\u00f6r att vi ska kunna g\u00e5 vidare. Jag gillar n\u00e4r han s\u00e4ger vi <\/em>och v\u00e5rt <\/em>p\u00e5 det d\u00e4r sj\u00e4lvklara s\u00e4ttet. Fast n\u00e4r v\u00e5r veckosession \u00e4r \u00f6ver s\u00e5 \u00e4r det bara jag igen. Det \u00e4r vi sextio minuter i veckan, i ett rum med grangr\u00f6na gardiner. Jag har stirrat mycket p\u00e5 de d\u00e4r gardinerna. Blicken brukar fastna d\u00e4r medan vi rotar.<\/p>\n

 <\/p>\n

Anders s\u00e4ger att vi m\u00e4nniskor \u00e4r v\u00e4ldigt lika, att det finns en kollektiv k\u00e4llare vi kan g\u00e5 ner och rota i. Eller snarare att alla har varsin k\u00e4llare men att det vi hittar d\u00e4r p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt \u00e4r gemensamt gods. Jag tror inte p\u00e5 det d\u00e4r egentligen. Jag tror kanske att Anders har en k\u00e4llare, men jag tvivlar p\u00e5 att det han f\u00f6rvarar i sina kartonger d\u00e4r \u00e4r speciellt relevant f\u00f6r mig. Men han vill verkligen att jag ska ner i min k\u00e4llare, s\u00e5 varje vecka famlar jag runt d\u00e4r nere i m\u00f6rkret och lyfter upp \u00e4n det ena, \u00e4n det andra gamla minnet. Upp i ljuset ska de, vi bl\u00e5ser dammet av dem tillsammans. Vi pratar mest om min mamma och lite grann om Hasse.<\/p>\n

   Han ber\u00f6mmer mig ibland men jag vet inte om jag k\u00e4nner att vi kommer fram\u00e5t. Vi v\u00e4ntar v\u00e4l b\u00e5da p\u00e5 att n\u00e5got ska h\u00e4nda. Anders tror inte att man v\u00e4ljer. Han menar att det vi tror \u00e4r v\u00e5ra egna val, b\u00e5de sm\u00e5 beslut, som hur man ska inreda sitt hem, och de st\u00f6rre livsvalen<\/em>, egentligen \u00e4r f\u00f6rsvarsmekanismer. De kan alla f\u00f6rklaras med vad vi upplevt som sm\u00e5, och d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste vi g\u00f6ra oss sj\u00e4lva medvetna om hur dessa upplevelser pr\u00e4glat oss f\u00f6r att till slut kunna styra v\u00e5ra liv p\u00e5 riktigt. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag ska ner i min k\u00e4llare och rota varje vecka.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r Anders sade till mig att jag m\u00e5ste resa tillbaka tog jag det bokstavligt. Jag \u00e4r ganska bokstavlig. Jag gillar att t\u00e4nka p\u00e5 en sak i taget. Det har nog med kontroll att g\u00f6ra. Det h\u00e4r med f\u00e5gelperspektiv, att ha en \u00f6verblick, skr\u00e4mmer mig lite. Jag g\u00f6r helst f\u00f6rst en sak och sedan n\u00e4sta, studerar detaljerna i en tavla en och en till exempel, ist\u00e4llet f\u00f6r att ta ett par steg tillbaka och f\u00f6rs\u00f6ka att ta in hela bilden. Anders s\u00e4ger att jag ser p\u00e5 v\u00e4rlden genom ett nyckelh\u00e5l. S\u00e5 det h\u00e4r att gr\u00e4va upp ett minne i taget g\u00f6r mig inte s\u00e5 mycket, jag k\u00e4nner mig trygg med det. Det g\u00e5r till exempel bra att ber\u00e4tta f\u00f6r Anders om mamma och hur hon blev l\u00e4mnad av Hasse till exempel. Han tycker nog att jag \u00e4r p\u00e5 god v\u00e4g n\u00e4r jag pratar om hur det var hemma.    <\/p>\n

   Men jag k\u00e4nner ingenting och jag tror inte att jag hittat vad vi letar efter \u00e4nnu.<\/p>\n

   Men p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 trevligt att tr\u00e4ffa Anders varje vecka, och jag \u00e4r envis, det har jag alltid varit.  <\/p>\n

   Vi pratar ganska mycket om k\u00e4llaren, men nu n\u00e4r han sade till mig att jag m\u00e5ste resa tillbaka k\u00e4ndes det obehagligt. Jag tror inte riktigt att jag \u00e4r redo att resa tillbaka. Men jag ska g\u00f6ra mitt b\u00e4sta. Jag ska b\u00f6rja med att f\u00f6rs\u00f6ka minnas.<\/p>\n

 <\/p>\n

Sommaren var l\u00e5ng och het. Fl\u00e4mtande kastade vi oss p\u00e5 v\u00e5ra handdukar i gr\u00e4set efter morgnarnas avsk\u00f6ljningar under kallvattenspannen. D\u00e4r l\u00e5g vi sedan och torkade i solen, Hasse, mamma och jag. Vi var nakna, f\u00f6r det fanns inga grannar i n\u00e4rheten av torpet. Dagarna fl\u00f6t i varandra. Jag plockade vildhallon och petade bort de vita sm\u00e5 maskarna ur dem, jag samlade grodyngel i diket n\u00e4r det regnat. Jag satt i timmar p\u00e5 dass och l\u00e4ste s\u00f6nderfallande fuktiga gamla Allers. Vi lyssnade p\u00e5 radio ibland n\u00e4r vi fick in kanalerna.<\/p>\n

   I stan var det inte s\u00e5 kul, s\u00e5 sommaren blev min tillflykt. Jag l\u00e4ste Starlet i en rottingstol som knarrade n\u00e4r jag r\u00f6rde mig. Novellerna fick mig att dr\u00f6mma: Fjorton \u00e5r och okysst.<\/em> Sj\u00e4lv var jag bara tolv. P\u00e5 kv\u00e4llarna satt jag i den slitna trappan utanf\u00f6r huset och kliade myggbett tills benen bl\u00f6dde. Mamma var ung d\u00e5, hon brukade st\u00e5 och r\u00f6ka p\u00e5 verandan bakom mig med det m\u00f6rka h\u00e5ret i en nedhasad h\u00e4stsvans. Hon stirrade ut i m\u00f6rkret och drog tankfulla bloss p\u00e5 cigaretten. Pl\u00f6tsligt fimpade hon och gick in i huset, drog igen d\u00f6rren bakom sig och f\u00f6rsvann upp till Hasse. Vi pratade inte s\u00e5 mycket d\u00e4r i trappan p\u00e5 kv\u00e4llarna. Vi tittade mest ut i dunklet medan skymningen l\u00e5ngsamt suddade ut f\u00f6rst skogen, sedan tr\u00e4dg\u00e5rden, f\u00f6r att till sist krypa \u00e4nda fram till foten av trappan d\u00e4r jag satt. Men d\u00e4r stannade den, f\u00f6r mamma hade st\u00e4llt ut en fotogenlampa p\u00e5 verandan. Min skugga fladdrade omkring och insekterna surrade runt huvudet. Jag brukade sitta kvar d\u00e4r \u00e4nda tills s\u00e4ngen p\u00e5 ovanv\u00e5ningen slutade att knarra och sl\u00e5 mot v\u00e4ggen och det blev tyst. Katterna kom smygande s\u00e5 sm\u00e5ningom, d\u00e5 gick jag in, skramlade ut lite torrfoder i deras sk\u00e5l och bredde kn\u00e4ckemackor till mig sj\u00e4lv.<\/p>\n

   P\u00e5 eftermiddagarna tog vi promenader. Ett par kilometer bort l\u00e5g en vandrarstuga och utanf\u00f6r den brukade gubben sitta och grilla korv. Ibland hade han s\u00e4llskap av vandrare som stannat till vid stugan f\u00f6r att rasta. Vi vred p\u00e5 v\u00e5ra pinnar medan korvskinnet blev svart och sprack i l\u00e5gorna. Han hade v\u00e4l ett namn, men vi kallade honom bara gubben. Det var han som sk\u00f6tte om stugan. Han hade bott i sitt torp sedan trettiotalet, nu var han ensam, hade bara h\u00f6nsen. Han vandrade runt d\u00e4r i skogarna, r\u00e4tt som det var st\u00f6tte vi p\u00e5 honom n\u00e4r vi var ute i markerna. Gammal var han, rankig och tunn, alltid kl\u00e4dd i samma tr\u00e4ningsoverall och kepsen fr\u00e5n STORA. P\u00e5 kv\u00e4llarna gick han ner till v\u00e4gkorset d\u00e4r vandrarstugan l\u00e5g. Han hade alltid med sig sin kassettbandspelare dit. Den skr\u00e4niga dansbandsmusiken kl\u00f6v tystnaden och letade sig bort genom g\u00e4rdesg\u00e5rdar och ut i h\u00e4sthagarna runt omkring oss. Hemma skrattade vi \u00e5t honom men vi gick g\u00e4rna dit om kv\u00e4llarna, de vuxna f\u00f6r att skvallra lite och jag f\u00f6r att v\u00e4rma mig vid elden och f\u00f6r att f\u00e5 en korv att tugga p\u00e5.<\/p>\n

 <\/p>\n

Mammas torp var gammalt, hundra \u00e5r minst. D\u00e4r inne fanns bara en vedspis. Vi bar vatten och Hasse h\u00f6gg ved framf\u00f6r dasset. Ibland tog vi bilen till samh\u00e4llet f\u00f6r att handla mat eller ringa samtal.<\/p>\n

   Jag sprang runt i skogen som ett f\u00f6rvildat djur tills jag kunde alla stigar, alla g\u00f6mslen. Hasse och mamma var upptagna av varandra. Jag minns hur jag brukade krypa in under huset och sl\u00e4pa fram allt jag hittade d\u00e4r, gamla redskap fr\u00e5n f\u00f6rr i tiden: rostiga s\u00e5gar, en lie, tr\u00e4st\u00f6rar och en hiskelig tingest med taggiga k\u00e4ftar som bl\u00f6dde av rost men \u00e4nnu var vassa. En bj\u00f6rnsax! vilket hemmabygge, kolla: satan som de slipat den du, vilka sadister de var de d\u00e4r b\u00f6nderna, haha! var hittade du den?<\/em> Hur jag listade ut hur den fungerade och f\u00f6rs\u00f6kte att sp\u00e4nna den. Du ska inte leka med den d\u00e4r!<\/em> Jag satt i m\u00f6rkret under huset och tittade ut, s\u00e5g hur de r\u00f6rde sig i solen var \u00e4r Kristin? har du sett henne? i skogen kanske<\/em> och hur Hasse tog av sig sina tr\u00e4ningsoverallsbyxor och lade sig p\u00e5 henne. Ljudet, och v\u00e4ntan p\u00e5 att det skulle vara \u00f6ver, sedan sm\u00f6g jag verkligen ut i skogen, ville f\u00f6rst\u00f6ra n\u00e5got, slet i en buske, grenarna var tunna men sega, ville inte g\u00e5 av, br\u00e4nde m\u00e4rken i mina handflator. Det var inte l\u00e4nge sedan det bara var jag och mamma. Hasse \u00e4r en del av familjen nu.<\/em> Jag gick och gick, \u00e4nda till tj\u00e4rnen med sitt svarta vatten d\u00e4r jag tv\u00e4rstannade och gl\u00f6mde min ilska. Helt n\u00e4ra vattnet – bj\u00f6rnlort! Alldeles s\u00e4kert, jag k\u00e4nde igen det fr\u00e5n Familjens friluftsbok. Jag petade i det med en kvist. F\u00e4rskt. Sprang hela v\u00e4gen tillbaka, sj\u00f6ng h\u00f6gt, det skulle man g\u00f6ra om man m\u00f6tte bj\u00f6rn.  Darrade i kroppen av sp\u00e4nning. Det h\u00e4r f\u00e5r ingen n\u00e5nsin veta! <\/em><\/p>\n

   De var borta n\u00e4r jag kom tillbaka, bilen ocks\u00e5. P\u00e5 d\u00f6rren en lapp: Vi \u00e4r och handlar.<\/em> Filten l\u00e5g kvar p\u00e5 gr\u00e4smattan. N\u00e5gra veckotidningar och ett cigarettpaket, inga b\u00f6kande kroppar. Vreden steg i mig igen. Jag ville g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6rbjudet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Den var v\u00e4ldigt tung, men sammanbiten sl\u00e4pade jag den hela v\u00e4gen till tj\u00e4rnen. Onda bj\u00f6rn, fula bj\u00f6rn!<\/em> m\u00e4ssade jag mig fram genom den tysta skogen.<\/p>\n

   Det mulnade p\u00e5. N\u00e4r jag var framme var himlen m\u00f6rk och luften tung. N\u00e5gra flugor hade hittat h\u00f6gen med spillning och lyfte n\u00e4r jag n\u00e4rmade mig. Jag sl\u00e4ppte greppet om bj\u00f6rnsaxen vid vattenbrynet. Genom att kliva p\u00e5 tingesten lyckades jag b\u00e4nda upp och sp\u00e4nna den. Blev sedan st\u00e5ende. Jag skulle haft ett d\u00f6tt djur, en hare.<\/em> Bj\u00f6rnen skulle nog inte g\u00e5 i min f\u00e4lla. Jag s\u00e5g mig omkring; allt var tyst utom flugorna som surrade.  <\/p>\n

   Den allvarliga tj\u00e4rnen v\u00e4ntade, jag v\u00e4ntade. Men ingenting h\u00e4nde.<\/p>\n

 <\/p>\n

Svetten hade kallnat p\u00e5 min kropp n\u00e4r jag \u00e5terv\u00e4nde till stugan. Molnen var l\u00e5ga och blygr\u00e5 och \u00f6ver mig mullrade \u00e5skan. N\u00e4r jag klev ut ur skogen kom skyfallet. Mamma och Hasse var inte tillbaka. Jag st\u00e4llde mig under taket p\u00e5 verandan och betraktade vattnet som skoningsl\u00f6st forsade fr\u00e5n himlen. Det hann inte rinna undan utan bildade p\u00f6lar i gr\u00e4smattan d\u00e4r det studsade v\u00e5ldsamt. Det var som om det regnade fr\u00e5n alla h\u00e5ll samtidigt. D\u00e5net och smattrandet tog andan ur mig, min ilska rann ocks\u00e5 bort. N\u00e4r jag \u00f6ppnade d\u00f6rren kom katterna pilande, blixtsnabbt och med l\u00e5ga svansar rusade de f\u00f6rbi mig in i stugan.<\/p>\n

   Regnet avtog och timmarna gick. Jag h\u00f6rde redan n\u00e4r bild\u00f6rren slog igen att n\u00e5got inte var bra. Jag drog mig undan och lade mig p\u00e5 min s\u00e4ng och l\u00e4ste Starlet, men kunde inte koncentrera mig. Ljuden var fel.  <\/p>\n

   Mamma pratade mindre \u00e4n vanligt, Hasse mer. Jag r\u00e4knade klickandet fr\u00e5n \u00f6lburkarna han \u00f6ppnade, fler \u00e4n han brukade. Mammas r\u00f6st var ljus och sp\u00e4nd. Jag sm\u00f6g ner f\u00f6r trappan f\u00f6r att g\u00e5 ut och kissa. Katterna smet ocks\u00e5 ut. Hasse hade \u00f6ppnat en flaska, en halvb\u00f6j<\/em>, drack direkt ur den. De s\u00e5g inte p\u00e5 mig n\u00e4r jag gick f\u00f6rbi.<\/p>\n

   Jag har gl\u00f6mt vad de skrek \u00e5t varandra just den g\u00e5ngen. Jag visste inte d\u00e5 att det var den sista. Men jag minns hur han stapplade f\u00f6rbi mig d\u00e4r jag hukade i gr\u00e4set, viftade med flaskan, svor och gormade, fick syn p\u00e5 mig och siktade mot mig med en spark. Jag kravlade undan, kisset rann l\u00e4ngs benen, mamma skrek \u00e5t honom: ge fan i Kristin!<\/em> Hasse vr\u00e5lade n\u00e5got tillbaka, stapplade bort mot skogen och f\u00f6rsvann. Mitt hj\u00e4rta slog h\u00e5rt. Sedan det v\u00e4rsta ljudet, mamma som gr\u00e4t och slog sin egen n\u00e4ve mot v\u00e4ggen d\u00e4rinne.<\/p>\n

 <\/p>\n

S\u00e5 blek hon var vid frukosten. Vi \u00e5t tysta. Katterna h\u00f6ll sig undan. Fram\u00e5t kv\u00e4llen hade han \u00e4nnu inte kommit tillbaka. Han har stuckit, han \u00e4r borta. <\/em>En skr\u00e4ck n\u00e4r jag s\u00e5g hennes hj\u00e4lpl\u00f6shet, men framf\u00f6r allt l\u00e4ttnad n\u00e4r jag h\u00f6rde de d\u00e4r meningarna. Orden som f\u00f6ljt mig genom \u00e5ren. Han stack. Hasse l\u00e4mnade oss. Han l\u00e4mnade mig. N\u00e4r Hasse stack. Vad ska jag ta mig till? Han kommer aldrig tillbaka. <\/em><\/p>\n

\u2013\u2002Du hittar en ny kille, mamma.<\/p>\n

 <\/p>\n

Men det gjorde hon inte. Jag har tagit hand om henne sedan dess. Hon beh\u00f6vde mig. Och jag k\u00e4nde skuld f\u00f6r att jag \u00f6nskade bort honom. Jag var ett svartsjukt barn, det \u00e4r inte ovanligt. Det \u00e4r en helt normal reaktion.<\/em>  <\/p>\n

   Men hon \u00e4lskade honom. Och n\u00e4r Hasse l\u00e4mnade oss vissnade hon. Hon slutade att le. Jag tog hand om henne, och jag vet att alla s\u00e4ger att det \u00e4r osunt, och att jag borde skaffa mig en man, en egen familj. Men hon beh\u00f6vde mig.<\/p>\n

 <\/p>\n

\u2013\u2002Nu \u00e4r din mamma d\u00f6d. Vad \u00e4r det som hindrar dig, k\u00e4nner du?<\/p>\n

Anders ord. Jag vet vad det \u00e4r som hindrar mig. Jag m\u00e5ste resa tillbaka.<\/p>\n

 <\/p>\n

Det var nu m\u00e5nga \u00e5r sedan vi var h\u00e4r, mamma och jag. Jag undvek skogen efter den d\u00e4r sommaren. L\u00e5g mest p\u00e5 gr\u00e4smattan eller satt inne och l\u00e4ste. N\u00e4r jag blev lite \u00e4ldre stannade jag i stan. Mamma \u00e5kte ut till stugan och jag blev ensam kvar i l\u00e4genheten. Det var d\u00e4r, under de veckorna, som \u00e5ngesten f\u00f6ddes. Jag v\u00e4ntade varje dag p\u00e5 ett samtal fr\u00e5n henne, eller p\u00e5 att hon skulle komma tillbaka, vr\u00e5lande slita upp d\u00f6rren och kasta sig \u00f6ver mig. Kristin, vad har du gjort?! <\/em>Men det h\u00e4nde aldrig. Hon \u00e5terv\u00e4nde, solbr\u00e4nd men nedst\u00e4md, sedan var det \u00e5ter h\u00f6st och s\u00e5 b\u00f6rjade slitet p\u00e5 sjukhuset igen. Fram tills n\u00e4sta sommar. Jag studerade, hon slet. Jag tog hand om henne s\u00e5 gott det gick. Botg\u00f6ring. S\u00e5 gick \u00e5ren, tills cancern tog henne. Nu har ingen varit h\u00e4r vid stugan p\u00e5 l\u00e4nge. Jag vadar genom det kn\u00e4h\u00f6ga gr\u00e4set. D\u00e4r \u00e4r dasset, det kommer att rasa ihop snart. Stugan st\u00e5r kvar, den beh\u00f6ver v\u00e4l m\u00e5las om den ska s\u00e4ljas. Mamma hade blivit ledsen. Du tar v\u00e4l hand om torpet? <\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Jag sitter p\u00e5 trappan en stund och samlar kraft. Du m\u00e5ste resa tillbaka, Kristin.<\/em> Jag vet varf\u00f6r jag \u00e4r h\u00e4r. Det v\u00e4rsta har jag framf\u00f6r mig. Jag ska g\u00e5 in i skogen nu.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r granv\u00e4ggen \u00f6ppnar sig mot tj\u00e4rnen \u00e4r min \u00e5ngest s\u00e5 stark att jag inte kan r\u00f6ra mig. Jag lutar mig mot ett tr\u00e4d, det d\u00e5nar i huvudet, armar och ben darrar okontrollerat. Jag v\u00e4ntar ut svettningarna, andas som jag l\u00e4rt mig. Kroppen lugnar sig s\u00e5 sm\u00e5ningom.<\/p>\n

   Nu lyfter jag blicken och g\u00e5r l\u00e5ngsamt ner mot vattnet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Som n\u00e4r jag var tolv \u00e5r. Jag s\u00e5g allt s\u00e5 klart d\u00e5, fast\u00e4n jag aldrig v\u00e5gade mig hit den g\u00e5ngen. Synen har f\u00f6rf\u00f6ljt mig sedan han f\u00f6rsvann, den har v\u00e4ckt mig otaliga n\u00e4tter, den har kastat sig \u00f6ver mig under f\u00f6rel\u00e4sningar, vid tentor, p\u00e5 jobbet. Den har varit mitt straff, hindrat mig fr\u00e5n att leva, varit mitt f\u00e4ngelse. Jag kliver ut ur skogen, fram till tj\u00e4rnen. Snubblar p\u00e5 en tom flaska. En halvb\u00f6j.<\/em> Jag brukade v\u00e4nta p\u00e5 honom utanf\u00f6r    Systemet. Tvingar mig att titta upp. Granarna \u00e4r s\u00e5 h\u00f6ga runt tj\u00e4rnen, h\u00e4r \u00e4r alltid skugga. Och d\u00e4r ligger han.  Tr\u00e4ningsoverallsbyxorna \u00e4r m\u00f6rka av intorkat blod. Han ligger framstupa. Ena benet vikt under kroppen, det andra har bj\u00f6rnsaxen tuggat s\u00f6nder. Varf\u00f6r har du inte f\u00f6rs\u00f6kt att ta dig loss, var du f\u00f6r berusad? Han snubblade ifr\u00e5n oss in i skogen, kunde knappt g\u00e5. Det var det sista jag s\u00e5g av honom. Han l\u00e4mnade oss, Kristin.<\/em> Nu ligger han med ansiktet begravt i riset. Doften av skvattram h\u00e4nger tung \u00f6ver tj\u00e4rnen och blandar sig med en annan, s\u00f6t och obehaglig, lukt. Flugorna surrar, myggen biter. Det h\u00e4r f\u00e5r ingen n\u00e5nsin veta!<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

Skogen \u00e4r densamma. Nu st\u00e5r jag h\u00e4r till sist och det \u00e4r som en repris av n\u00e5gonting jag aldrig upplevt. Benen b\u00e4r mig trots allt. Jag stapplar mot vattnet. Anders skulle vara stolt \u00f6ver mig! <\/em>Skogen \u00e4r densamma. <\/p>\n

Tj\u00e4rnen \u00e4r sig lik. Dess svarta g\u00e5tfulla vatten glimmar mellan tuvorna, i luften lukten av skvattram, skogens parfym. Men ren. Vattnet st\u00e5r stilla, n\u00e5gra skr\u00e4ddare r\u00f6r sig p\u00e5 ytan. Min blick flackar l\u00e4ngs med vattenbrynet. D\u00e4r.<\/em> Jag g\u00e5r l\u00e5ngsamt n\u00e4rmare. Stannar.<\/p>\n

   Man kan knappt se vad det \u00e4r som sticker upp ur mossan. Men jag vet. De en g\u00e5ng skr\u00e4ckinjagande k\u00e4ftarna har rostat s\u00f6nder, de m\u00f6rkbruna t\u00e4nderna har flagat, fallit av. Och f\u00e4llan \u00e4r tom. Ingen har trampat i den h\u00e4r saxen, varken djur eller m\u00e4nniska. Jag tittar p\u00e5 \u00e5b\u00e4ket ett tag. Samlar mig. Tar som d\u00e5, f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan, en pinne och f\u00f6rs\u00f6ker att f\u00e5 bj\u00f6rnsaxen att sl\u00e5 igen. Inget h\u00e4nder. K\u00e4ftarna har rostat fast. Jag tvingar ihop dem med v\u00e5ld. F\u00e4llan ger ifr\u00e5n sig ett obehagligt skrapande och g\u00e4llt ljud n\u00e4r jag g\u00f6r det. Det \u00e4r det sista ljudet, hoppas jag. Jag l\u00e4mnar tj\u00e4rnen och v\u00e4nder tillbaka in i skogen.<\/p>\n

 <\/p>\n

N\u00e4r jag nyss gick igenom mammas saker hittade jag breven. Hasse hade verkligen f\u00f6rsvunnit, men hon ber\u00e4ttade aldrig f\u00f6r mig att han h\u00f6rde av sig till henne efter\u00e5t. Kanske tr\u00e4ffades de till och med? Under alla de h\u00e4r \u00e5ren s\u00e5g jag bara hennes sorg och var s\u00e5 \u00f6vertygad om min egen skuld att jag aldrig v\u00e5gade st\u00e4lla n\u00e5gon fr\u00e5ga.<\/p>\n

   Jag ser bara detaljerna, \u00e4r d\u00e5lig p\u00e5 sammanhang. Det \u00e4r nog det som \u00e4r mitt problem. Nu n\u00e4r jag har f\u00e5tt en \u00f6verblick f\u00f6rst\u00e5r jag inte l\u00e4ngre vad jag var s\u00e5 r\u00e4dd f\u00f6r. Jag ska nog prata med Anders om det h\u00e4r, n\u00e4r han kommer tillbaka fr\u00e5n semestern.<\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e4s vinnarnovellen h\u00e4r.<\/a><\/strong><\/p>\n<\/p><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det mulnade p\u00e5. N\u00e4r jag var framme var himlen m\u00f6rk och luften tung. N\u00e5gra flugor hade hittat h\u00f6gen med spillning och lyfte n\u00e4r jag n\u00e4rmade…<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"site-sidebar-layout":"default","site-content-layout":"","ast-site-content-layout":"default","site-content-style":"default","site-sidebar-style":"default","ast-global-header-display":"","ast-banner-title-visibility":"","ast-main-header-display":"","ast-hfb-above-header-display":"","ast-hfb-below-header-display":"","ast-hfb-mobile-header-display":"","site-post-title":"","ast-breadcrumbs-content":"","ast-featured-img":"","footer-sml-layout":"","ast-disable-related-posts":"","theme-transparent-header-meta":"","adv-header-id-meta":"","stick-header-meta":"","header-above-stick-meta":"","header-main-stick-meta":"","header-below-stick-meta":"","astra-migrate-meta-layouts":"default","ast-page-background-enabled":"default","ast-page-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-4)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ast-content-background-meta":{"desktop":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"tablet":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""},"mobile":{"background-color":"var(--ast-global-color-5)","background-image":"","background-repeat":"repeat","background-position":"center center","background-size":"auto","background-attachment":"scroll","background-type":"","background-media":"","overlay-type":"","overlay-color":"","overlay-opacity":"","overlay-gradient":""}},"ep_exclude_from_search":false,"_FSMCFIC_featured_image_caption":"","_FSMCFIC_featured_image_nocaption":"","_FSMCFIC_featured_image_hide":"","footnotes":""},"categories":[82],"tags":[87],"class_list":["post-621084","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-manniskor","tag-reportage"],"acf":[],"publishpress_future_action":{"enabled":false,"date":"2026-04-10 22:33:44","action":"change-status","newStatus":"draft","terms":[],"taxonomy":"category","extraData":[]},"publishpress_future_workflow_manual_trigger":{"enabledWorkflows":[]},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621084","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621084"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621084\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621084"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621084"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/stage.hemtrevligt.se\/hemmetsjournal\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621084"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}