Hej, vi har en 9 årig kastrerad hon-abessinier. Hon har ett beteende som blivit ett problem nu när vi fått en bebis. Hon har alltid reagerat konstigt på vissa oljud t.ex. som när man torkar på en spegel eller fönster med en torr trasa. Då blir hon väldigt orolig och vill gärna bitas i benen. Det händer bara 2-3 ggr om året och går över snabbt.
Nu reagerar hon på några av de skrik som vår bebis gör på samma sätt men eftersom skriken till skillnad mot oljuden inte upphör blir hon också ganska aggressiv och vill verkligen fram till barnet. Hon har inte bitit bebisen än men det känns som en tidsfråga och det är lite pressande att inte våga lägga ifrån bebisen på golvet. Vi leker och gosar med katten i åtminstone nästan lika stor utsträckning som tidigare, inga problem med det eller att hon verkar avundsjuk.
Har du några förslag på sätt att träna bort beteendet eller tror du att det är kört och vi gör bättre i att lämna bort katten?
Kattvetare Ylva Stockelberg svarar:
Jag tror inte hon ska bita bebisen utan mer rädda den. Hon reagerar på ljudet som påminner om kattbebisskrik (din bebis, gnisslet på spegeln). Hon attackerar inte spegeln (som ger ifrån sig ljudet) utan er som (hon tror) skadar spegeln. Men jag förstår att det ändå är nervöst. När bebisen blir större tror jag det löser sig då den inte låter lika. Jag vet inte om detta att (som jag tror) hon ska rädda bebisen kan hjälpa er att hitta ett sätt att vänja henne vid bebisskriken. Det är svårt att veta vad som hjälper, kanske kan hon få en mjukisleksak som piper som hon kan ta hand om.
