Hur kan det vara möjligt att denna stora kattherre med extra mycket pondus, som varken räds våra stora hundar på gården eller att strosa bland unghästarna i hagen, som aldrig tvekar att med livet som insats ge sig i kurr med ovälkomna kattbesökare, är så undergiven mot den lilla? Kan det vara just så att han uppfattar honom som liten och därför ger sig? Lilleman har hur som helst varken vett eller fason och jag undrar om det möjligen finns något tips på hur man kan göra för att få det hela lite mer harmoniskt?




































