Jag och min man fick vår katt när han var väldigt liten, bara 4 veckor, hans mamma hade försvunnit. Nu undrar jag om detta kan ha påverkat hans beteende… jag blir nästan rädd för honom ibland då han är riktigt lömsk.
Jag vet inte riktigt vart jag har honom. Han bits och rivs när han är på det humöret. Han verkar ofta väldigt irriterad också. Vad ska man göra? Jag har varit väldigt noga med att “fya” honom redan som liten, men min man har varit för fjantig mot katten. Och jag, jag blir riktigt rädd för honom, katten alltså. Annars så är han ju hur go och snäll som helst.
Kattvetare Ylva Stockelberg svarar:
Det jag funderar på är om han har fått för lite kontakt med andra katter (mamma och syskon). Leken med framför allt syskonen är träning inför vad som behövs senare i livet. Den utvecklar anlag, sinnen, viljan, självförtroende, självbehärskning, social kompetens och samarbete. Katter har ett antal instinktiva grundlekar, lekfulla slagsmål och olika bytesjakter. De övar anfall utan att skada, de lär sig vad som gör ont.
Jag tror ni ska leka mer med honom, lek inte med händerna utan använd något mjukisdjur som han kan riva och bita i. Säj AJ! om det gör ont. Jag tror inte han har lärt sig vad som gör ont. Beröm honom när han gör rätt. Satsa mer på beröm än att fya, det har bättre verkan.
Att han “bits och river” kan också bero på att han är understimulerad. Detta löses också med lek av er eller en kattkompis.
