Min mamma hade en fin kattpojke på 10 månader. För cirka 2 veckor sedan slutade han äta, han bara låg på sängen, utan att ens gå upp för att äta och gå på lådan. Hon tog honom till veterinären, där tog man tempen han hade då 41grader, slö, tappade hår. Han fick penicillinspruta på en gång, skulle därefter äta tabletter. Han blev bara sämre och sämre tills en kväll då mamma fick ringa jourhavande veterinär. Då var katten så dålig att han inte kunde gå själv, det rann en mörk vätska från bakdelen, han spann högt och var orolig. På vägen till veterinären dog mammas älskade katt. Väl framme tittade man i munnen, han var alldeles gul under tungan. Vi undrar vad som kan ha hänt honom, det känns så ovisst, man vill veta varför det gick som det gick. Vi är tacksamma för svar.
Veterinär Erik Lundberg svarar:
Både hos djur och människor är obduktion en viktig del av vården för att ge svar på frågan “varför” och för att ge ny kunskap. Obduktion av djur sker inte rutinmässigt utan nästan enbart efter krav från försäkringsbolag eller på förslag av veterinär. När man står chockad med sitt älskade djur som nyss avlidit är det inte många som tänker på att be om obduktion.
I efterhand får man istället använda de pusselbitar vi fått. Ossy var ganska ung, fick en sjukdom som gav dålig aptit, slöhet, hög feber och som inte svarade på antibiotika. Mest sannolikt är då en virus-sjukdom, t.ex FIP (coronavirus) eller en svårbehandlad bakteriell sjukdom som salmonella.
