Lite skröpplighet och att man känner av kroppen är normalt när man åldras. Var går då gränsen?
Livsglädjen är nog det tydligaste. När glimten slocknar och hunden inte vill längre. Hon söker sig undan, vill inte göra sådant som förr var roligt. Äter allt mindre. Tilltagande smärtor kan också försämra livskvaliteten så att de inte kan finnas kvar. Ibland vet man att till exempel ett sviktande hjärta, eller tilltagande tumörväxt inom kort kommer att leda till svåra plågor. Då kan euthanasi, innan besvären ger för mycket lidande, vara ett bra alternativ.
Ibland kommer det inte någon gräns. Ett normalt och värdigt åldrande fram tills den dag då kroppen säger stopp och de får somna in lugnt i sin korg hemma.





































