Vi har en blandrashund, papillon, lassahapso och griffon. Han håller på att skälla öronen av våra grannar. Han är normalt en glad och trevlig hund, men just våra stackars grannar verkar han närmast rädd för. Vi har pratat med grannarna och frågat om något hänt när han har smitit in till dem, men de nekar till att något hänt. Detta börjar bli en plåga både för dem och för oss, vad kan man göra? Hans mamma är inte alls lik sin son, hon låter sig gärna bli klappad av våra grannar. Är det en hundpsykolog man ska ta kontakt med eller finns det något man kan göra själv?
Veterinär Erik Lundberg svarar:
När hundar blir rädda är det naturligt att undra om de blivit slagna eller illa behandlade. Oftast har inget farligt hänt, utan hunden har blivit osäker och missuppfattat någon situation. Hunden backar undan och börjar skälla, personen tvekar och stirrar på hunden. Och så är en ond cirkel igång, med misstänksamhet och tvivel.
Ta gärna hjälp av en kunnig hundpsykolog eller duktig hundtränare. Det är också viktigt att era grannar kan ställa upp och hjälpa er vovve att ändra sin osäkerhet inför dem. Receptet heter “förväntansträning”. Roliga saker börjar inträffa när han möter grannarna. De kastar fram favoritleksaken, eller goda korvbitar.
Efter en tid ersätts rädslan av en förväntan på att något trevligt skall hända.
