Vårt ena barn, en flicka på 1 ½ år, har precis börjat på dagis. Hon har redan hunnit få öroninflammation och en månad efter första behandlingen har hon fått tillbaka öroninflammationen. Läkaren sa att trumhinnan var sönder. Hon fick samma penicillin som förra gången. Ska man inte byta penicillin om man får tillbaka öroninflammationen?
Hon är redan efter två dagar pigg och glad och vill vara på dagis och jag tycker att det skulle gå bra. Dagispersonalen är tveksam eftersom de är rädda att andra barn ska bli smittade. Enligt vår läkare kan hon vara på dagis. Vem har rätt? Kan öroninflammation smitta? Hon är inte förkyld eller sjuk på något annat sätt.
Hon är redan efter två dagar pigg och glad och vill vara på dagis och jag tycker att det skulle gå bra. Dagispersonalen är tveksam eftersom de är rädda att andra barn ska bli smittade. Enligt vår läkare kan hon vara på dagis. Vem har rätt? Kan öroninflammation smitta? Hon är inte förkyld eller sjuk på något annat sätt.
Doktor Lennart Skoog svarar:
Om din flicka mår bra och inte visar några tecken på sjukdom som feber eller missfärgad snuva tycker jag att du kan låta barnet vistas på dagis, eftersom hon då inte smittar. Det är missfärgad snuva som kan innehålla bakterier som kan smitta, ej själva öroninflammationen. Om man får tillbaka en öroninflammation inom en månad efter att ha tillfrisknat är det oftast fullt tillräckligt att ge samma penicillin, men då tio dagars behandling istället för fem dagar som ges första gången. Om det gått mer än en månad så kan man åter igen ge en vanlig 5 dagars kur.
Ibland tar läkaren ett bakterieprov från näsan, s k bakterieodling, om man är osäker på ifall vanligt penicillin fungerar. Då kan man efter ett par dagar se om det finns någon motståndskraft hos bakterierna mot det valda penicillinet och i så fall byta till annan antibiotika. På så sätt behandlar man inte onödigtvis med alltför starka antibiotika vilket kan öka risken för att bakterier blir motståndskraftiga mot penicillin, s k resistensutveckling. Därför ska man inte genast byta penicillin om man får tillbaka öroninflammationen.
Öroninflammation orsakas av särskilda luftvägsbakterier som vanligen tillväxer i näsan och sedan vandrar upp via örontrumpeten till mellanörat. Alla barn har de första levnadsåren bakterier i näsan och de ger sig vanligen tillkänna vid förkylningar genom gult snor. Enbart detta tillstånd ska aldrig behandlas med antibiotika! Det är när man får slemhinnesvullnad i näsa, bihålor och örontrumpet som bakterierna lättare kan klättra upp till mellanörat och orsaka sjukdom.
En bidragande orsak till att våra yngsta barn så mycket lättare får öroninflammation är att de utsätts för en mängd nya bakterier som kan växa i näsan, särskilt i dagismiljö. Örontrumpeten som förbinder mellanörat med näsan är de första levnadsåren är kortare och är vinklat på ett sätt som gör att bakterier från näsan lättare kan komma dit och på detta sätt kan orsaka öroninflammation vid förkylningar.
På natten är det särskilt vanligt att barnet får ont eller får mer ont eftersom barnet ligger ner. Då ökar svullnaden i örat ännu mera och förvärrar symptomen. Det finns dock i allmänhet ingen anledning att söka akut på natten utan höja huvudändan och ge barnet smärtstillande medicin, t ex Alvedon, som man alltid bör ha hemma i beredskap.
Dagtid tar man sedan kontakt med sin vårdcentral för en undersökning. Om en öroninflammation konstateras brukar man i allmänhet behandla barn under 2 års ålder, om trumhinnan har spruckit eller om man har feber. En lindrigare form av öroninflammation utan feber hos barn över 2 år eller vuxna ska i regel inte antibiotikabehandlas utan självläka.
Det tycks vara så att barn som utsätts för många infektioner i dagismiljö tränar sitt immunförsvar och får mindre allergiproblem och luftvägsinfektioner längre fram, vilket ju kan vara en tröst för hårt prövade föräldrar i småbarnsåren!
Öroninflammation orsakas av särskilda luftvägsbakterier som vanligen tillväxer i näsan och sedan vandrar upp via örontrumpeten till mellanörat. Alla barn har de första levnadsåren bakterier i näsan och de ger sig vanligen tillkänna vid förkylningar genom gult snor. Enbart detta tillstånd ska aldrig behandlas med antibiotika! Det är när man får slemhinnesvullnad i näsa, bihålor och örontrumpet som bakterierna lättare kan klättra upp till mellanörat och orsaka sjukdom.
En bidragande orsak till att våra yngsta barn så mycket lättare får öroninflammation är att de utsätts för en mängd nya bakterier som kan växa i näsan, särskilt i dagismiljö. Örontrumpeten som förbinder mellanörat med näsan är de första levnadsåren är kortare och är vinklat på ett sätt som gör att bakterier från näsan lättare kan komma dit och på detta sätt kan orsaka öroninflammation vid förkylningar.
På natten är det särskilt vanligt att barnet får ont eller får mer ont eftersom barnet ligger ner. Då ökar svullnaden i örat ännu mera och förvärrar symptomen. Det finns dock i allmänhet ingen anledning att söka akut på natten utan höja huvudändan och ge barnet smärtstillande medicin, t ex Alvedon, som man alltid bör ha hemma i beredskap.
Dagtid tar man sedan kontakt med sin vårdcentral för en undersökning. Om en öroninflammation konstateras brukar man i allmänhet behandla barn under 2 års ålder, om trumhinnan har spruckit eller om man har feber. En lindrigare form av öroninflammation utan feber hos barn över 2 år eller vuxna ska i regel inte antibiotikabehandlas utan självläka.
Det tycks vara så att barn som utsätts för många infektioner i dagismiljö tränar sitt immunförsvar och får mindre allergiproblem och luftvägsinfektioner längre fram, vilket ju kan vara en tröst för hårt prövade föräldrar i småbarnsåren!
