För fem år sedan blev jag opererad i vänster bröst. Det visade sig vara en polyp som varade sig och blödde. I juni 2006 blev jag opererad i samma bröst igen, denna gång för en knuta som var stor som en golfboll. Efter operationen hade jag blodig avföring och när man röntgade grovtarmen visade det sig att det satt en polyp även där. Den togs bort två månader senare.
Nu är mitt problem att jag har fått ärtstora knutor i höger bröst och inom kort ska jag få gjort mammografi. Jag är 48 år och har varit i klimakteriet i ca sex år. Vad är det som händer med mig? Jag är rädd! Min syster är opererad för bröstcancer och farmor dog i ändtarmscancer.
Doktor Helge Löfberg svarar:
Godartade förändringar är mycket vanliga såväl i brösten som i grovtarmen. Mer än hälften av alla människor råkar någon gång ut för något sådant, allt efter kön och ålder. Ofta ger snälla polyper och godartade tumörer inte så mycket väsen av sig, men ibland blir de såriga och blöder eller känns som hårda knölar. För att vara på den säkra sidan så brukar läkarna ta prov från alla misstänkta förändringar och i många fall opereras knutan eller polypen bort i sin helhet. Då blir man av med problemet och slipper att gå på kontroller i fortsättningen. Men det är viktigt att det som opererats bort undersöks i mikroskop så att man får rätt diagnos.
Av din korta beskrivning får jag intrycket att läkarna inte hittat någon elakartad cancer hos dig. Den första förändringen i ditt bröst för fem år sedan var troligen ett “papillom i en mjölkgång”. Det är ingen elakartad förändring och övergår inte i cancer. Den golfbollstora knutan i bröstet som togs bort i somras bedömdes, som jag uppfattar det, inte heller som cancer. Den vanligaste orsaken till godartade knutor i bröstet kallas “fibro-adenos”. Sådana snälla förändringar finns mer eller mindre hos 2/3 av alla kvinnor. Men hos dig var den tydligen extra stor. “Fibro-adenos” i bröstet bör alltid kontrolleras hos läkare med nålstick och cellprov samt mammografi, eftersom åkomman lätt kan förväxlas med tidig cancer.
Polyper i grovtarmen är om möjligt ännu vanligare hos äldre personer av båda könen. Även de bör tas bort med hjälp av en tarmkikare och undersökas mikroskopiskt. Så länge de är små är de beskedliga. Men om de växer kan de, om det vill sig illa, efter ett tiotal år orsaka tarmcancer.
Jag förstår att du är orolig eftersom du nu känner knölar i det andra bröstet och eftersom du haft cancersjukdom på nära håll i din släkt. När du är hos doktorn nästa gång kan du fråga om någon av dina tidigare operationer visat på cancer. Då får du förhoppningsvis klart besked. När cancer i bröst eller grovtarm förekommer hos två eller flera nära familjemedlemmar (föräldrar och/eller syskon) och de som insjuknat varit under 50 år så kan det finnas en ärftlig gen som gett upphov till tumören. Med dagens kunskaper har man funnit en sådan orsak hos 5-10 procent av alla patienter med elakartade tumörer i de här organen. Några av de skadade arvsanlagen kan påvisas med modern DNA-teknik. Undersökningen, som görs genom blodprov, är ganska invecklad och utförs i ett genetiskt speciallaboratorium som bara finns på de stora universitetssjukhusen. Remiss dit skrivs endast om det finns uppenbar misstanke på ärftlig cancer. Om misstanken bekräftas kan man erbjuda utvidgad undersökning av andra nära anhöriga. Men provtagningen ska vara helt frivillig, eftersom alla personer inte vill veta om hon eller han har ökad risk för cancer. Den som får ett sådant besked bör kontrolleras extra noga med regelbundna läkarundersökningar och eventuellt erbjudas en förebyggande operation.
Jag rekommenderar dig att tala med din doktor om din oro. Då bör du få information och klart besked och kan känna dig trygg och omhändertagen. Förhoppningsvis är du kanske rädd helt i onödan.
Av din korta beskrivning får jag intrycket att läkarna inte hittat någon elakartad cancer hos dig. Den första förändringen i ditt bröst för fem år sedan var troligen ett “papillom i en mjölkgång”. Det är ingen elakartad förändring och övergår inte i cancer. Den golfbollstora knutan i bröstet som togs bort i somras bedömdes, som jag uppfattar det, inte heller som cancer. Den vanligaste orsaken till godartade knutor i bröstet kallas “fibro-adenos”. Sådana snälla förändringar finns mer eller mindre hos 2/3 av alla kvinnor. Men hos dig var den tydligen extra stor. “Fibro-adenos” i bröstet bör alltid kontrolleras hos läkare med nålstick och cellprov samt mammografi, eftersom åkomman lätt kan förväxlas med tidig cancer.
Polyper i grovtarmen är om möjligt ännu vanligare hos äldre personer av båda könen. Även de bör tas bort med hjälp av en tarmkikare och undersökas mikroskopiskt. Så länge de är små är de beskedliga. Men om de växer kan de, om det vill sig illa, efter ett tiotal år orsaka tarmcancer.
Jag förstår att du är orolig eftersom du nu känner knölar i det andra bröstet och eftersom du haft cancersjukdom på nära håll i din släkt. När du är hos doktorn nästa gång kan du fråga om någon av dina tidigare operationer visat på cancer. Då får du förhoppningsvis klart besked. När cancer i bröst eller grovtarm förekommer hos två eller flera nära familjemedlemmar (föräldrar och/eller syskon) och de som insjuknat varit under 50 år så kan det finnas en ärftlig gen som gett upphov till tumören. Med dagens kunskaper har man funnit en sådan orsak hos 5-10 procent av alla patienter med elakartade tumörer i de här organen. Några av de skadade arvsanlagen kan påvisas med modern DNA-teknik. Undersökningen, som görs genom blodprov, är ganska invecklad och utförs i ett genetiskt speciallaboratorium som bara finns på de stora universitetssjukhusen. Remiss dit skrivs endast om det finns uppenbar misstanke på ärftlig cancer. Om misstanken bekräftas kan man erbjuda utvidgad undersökning av andra nära anhöriga. Men provtagningen ska vara helt frivillig, eftersom alla personer inte vill veta om hon eller han har ökad risk för cancer. Den som får ett sådant besked bör kontrolleras extra noga med regelbundna läkarundersökningar och eventuellt erbjudas en förebyggande operation.
Jag rekommenderar dig att tala med din doktor om din oro. Då bör du få information och klart besked och kan känna dig trygg och omhändertagen. Förhoppningsvis är du kanske rädd helt i onödan.
