Jag opererades för en vecka sedan på grund av enkla cellförändringar på livmodern. Jag har nu försökt nå läkaren eller sköterskorna som var med vid ingreppet för att få veta hur länge jag bör vänta med att ha samlag. En väninna till mig som genomgått samma ingrepp fick information då hon lämnade operationen, att hon skulle undvika samlag i 6-8 veckor. Jag mår bra förutom att jag har ont, ungefär som menssmärtor, i nedre delen av magen.
Gynekolog Ingrid Emgård svarar:
När man talar om operationer på grund av cellförändringar på livmodern, handlar det nästan alltid om förändringar (anomalier) på livmoderhalsen och livmodertappen. Oftast gäller det vävnadsanomalier upptäckta genom ett s.k. “cancer-prov”, som tagits av en gynekolog, distriktsläkare eller barnmorska. Hon/han kan ha sett misstänkta förändringar på livmoderhalsen men det allra vanligaste är att proven varit en del av en rent rutinmässig hälsokontroll. Det är för övrigt den här typen av cellprov, som svenska kvinnor i vissa åldersgrupper erbjuds vart tredje år. Liksom mammografi som erbjuds på liknande sätt, är anledningen att i tid upptäcka förändringar som man vet att så småningom skulle kunna utvecklas till en cancer. Med de provtagningsrutiner och den handläggning som vi har om vi finner misstänkta förändringar, har antalet kvinnor som drabbats av livmoderhalscancer kraftigt minskat i Sverige.
I gynekologiska sammanhang menar man med uttrycket “cellförändringar” varken någon utvecklad eller misstänkt cancer. Vid de relativt få tillfällen där detta kan vara aktuellt, sker handläggningen på ett annorlunda sätt. För din del har det handlat om “enkla cellförändringar” och misstanke på något annat finns inte alls.
Men även för att behandla den stora gruppen kvinnor med “enkla cellförändringar” som du tillhör, finns det olika typer av åtgärder som brukar användas för att ta bort eller förstöra den atypiska vävnad som det är frågan om. Vilken metod som används beror på utseende och utbredning av de förändrade cellerna, på var de atypiska cellerna sitter och på svårighetsgraden av förändringarna. Kvinnans ålder har också betydelse för metodvalet.
Vid själva ingreppet kan den atypiska vävnaden antingen skäras bort med kniv genom ett traditionellt, relativt litet ingrepp som kallas konisering. Eller också kan laserbehandling eller en speciell frysbehandling göras så att de förändrade cellerna förstörs och sedan stöts bort. Oberoende av vilken metod som används skapas möjlighet för tillväxt av nya, friska celler. Vid alla ingrepp är avsikten att få bort eller förstöra all förändrad vävnad. Ett ingrepp på den litet äldre kvinnan där barnafödande inte längre är aktuellt görs gärna med något större marginaler. Hos den yngre kvinnan vill man bevara livmoderhalsen så intakt som möjligt för att undvika problem vid en kommande graviditet. Det kan då någon gång innebära att man vid efterkontroll kan identifiera en liten rest av vävnadsanomalierna som då måste tas bort genom ett nytt kompletterande ingrepp. Att vara noggrann med kontrollerna är därför viktigt för att få ett säkert besked om att alla cellförändringarna är borta.
Handläggningen efter operationen och vilka föreskrifter som ges beror på hur man åtgärdat cellförändringarna och för övrigt hur förhållandena varit i samband med själva ingreppet. Till livmoderhalsen går ett par stora blodkärl och även vävnaderna för övrigt här är lättblödande och ömtåliga efter ett operativt ingrepp, oberoende om man använt kniv, laser eller frysbehandling. Efter den här typen av operation är det enklaste att under åtminstone 3-4 veckors tid behandla livmodertappen/halsen som ett stort sår som långsamt håller på att läka. Att den tiden behöver utsträckas till både 6 veckor och mer är inte alls ovanligt. Det är inte konstigare än att olika sår är olika stora, olika djupa och läker olika fort. Den blodblandade tjocka flytning som tömmer sig de första veckorna är gammalt blod plus vävnadsrester och döda celler som stötts bort.
Försiktigheten efter operationen gäller inte bara att vänta med samlag. Det gäller också tampong, som särskilt under de allra första veckorna helst bör undvikas och bytas ut mot bindor. Smärtorna nertill i buken hänger ihop dels med själva ingreppet, dels med att livmodern drar ihop sig efteråt.
Även om livmodertappen före ingreppet kan ha varit fult förändrad t.ex. efter svåra förlossningar eller infektioner är läkningsförmågan mycket god och livmodertappen läker utmärkt till att nästan få tillbaka utseendet som hos en ung tonårstjej.
I gynekologiska sammanhang menar man med uttrycket “cellförändringar” varken någon utvecklad eller misstänkt cancer. Vid de relativt få tillfällen där detta kan vara aktuellt, sker handläggningen på ett annorlunda sätt. För din del har det handlat om “enkla cellförändringar” och misstanke på något annat finns inte alls.
Men även för att behandla den stora gruppen kvinnor med “enkla cellförändringar” som du tillhör, finns det olika typer av åtgärder som brukar användas för att ta bort eller förstöra den atypiska vävnad som det är frågan om. Vilken metod som används beror på utseende och utbredning av de förändrade cellerna, på var de atypiska cellerna sitter och på svårighetsgraden av förändringarna. Kvinnans ålder har också betydelse för metodvalet.
Vid själva ingreppet kan den atypiska vävnaden antingen skäras bort med kniv genom ett traditionellt, relativt litet ingrepp som kallas konisering. Eller också kan laserbehandling eller en speciell frysbehandling göras så att de förändrade cellerna förstörs och sedan stöts bort. Oberoende av vilken metod som används skapas möjlighet för tillväxt av nya, friska celler. Vid alla ingrepp är avsikten att få bort eller förstöra all förändrad vävnad. Ett ingrepp på den litet äldre kvinnan där barnafödande inte längre är aktuellt görs gärna med något större marginaler. Hos den yngre kvinnan vill man bevara livmoderhalsen så intakt som möjligt för att undvika problem vid en kommande graviditet. Det kan då någon gång innebära att man vid efterkontroll kan identifiera en liten rest av vävnadsanomalierna som då måste tas bort genom ett nytt kompletterande ingrepp. Att vara noggrann med kontrollerna är därför viktigt för att få ett säkert besked om att alla cellförändringarna är borta.
Handläggningen efter operationen och vilka föreskrifter som ges beror på hur man åtgärdat cellförändringarna och för övrigt hur förhållandena varit i samband med själva ingreppet. Till livmoderhalsen går ett par stora blodkärl och även vävnaderna för övrigt här är lättblödande och ömtåliga efter ett operativt ingrepp, oberoende om man använt kniv, laser eller frysbehandling. Efter den här typen av operation är det enklaste att under åtminstone 3-4 veckors tid behandla livmodertappen/halsen som ett stort sår som långsamt håller på att läka. Att den tiden behöver utsträckas till både 6 veckor och mer är inte alls ovanligt. Det är inte konstigare än att olika sår är olika stora, olika djupa och läker olika fort. Den blodblandade tjocka flytning som tömmer sig de första veckorna är gammalt blod plus vävnadsrester och döda celler som stötts bort.
Försiktigheten efter operationen gäller inte bara att vänta med samlag. Det gäller också tampong, som särskilt under de allra första veckorna helst bör undvikas och bytas ut mot bindor. Smärtorna nertill i buken hänger ihop dels med själva ingreppet, dels med att livmodern drar ihop sig efteråt.
Även om livmodertappen före ingreppet kan ha varit fult förändrad t.ex. efter svåra förlossningar eller infektioner är läkningsförmågan mycket god och livmodertappen läker utmärkt till att nästan få tillbaka utseendet som hos en ung tonårstjej.
