Vi är ett mer än medelålders par som ej varit medlemmar i svenska kyrkan på många år. Hur ska de efterlevande förfara vid vår död? Begravning genom kyrkans försorg är otänkbart. S.k. borgerlig begravning är ej heller något alternativ. Det vi önskar är enbart det lagen föreskriver och till absolut minsta kostnad och utan allt “ståhej”. Helst kremering. Var askan slutligen placeras är för oss ointressant. Finns det några krav från “samhället” som absolut måste följas? Vi vill ha visshet innan det är för sent.
Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
Det bästa är om ni under er livstid tar kontakt med en begravningsbyrå och där får hjälp med, eller själva formulerar, hur ni vill ha det efter er död. Det finns färdiga formulär för ändamålet. Under alla omständigheter måste en begravningsbyrå kontaktas i samband med dödsfall. Dels är det de som ombesörjer transport av den döde från hemmet eller sjukhuset och som inhämtar nödvändiga handlingar från framförallt skattemyndigheten.
Kroppen kan kremeras utan vare sig föregående kyrklig eller borglig ceremoni, s.k. direktkremering. Den måste dock läggas i en kista, som tidigare valts eller då väljs av de anhöriga. Därefter kan askan bli gravsatt i minneslund eller strödd över havet, allt efter uttryckt önskan. Att bli strödd på annan plats förutsätter ansökan hos länsstyrelsen och är en omständligare procedur än ansökan om att bli strödd över havet. På något sätt måste askan efter den avlidne tas om hand. Det är en uppgift som de anhöriga måste ta ställning till, även om de inte själva behöver ombesörja den.
