För drygt 40 år sedan förlorade jag min far och det var ett hårt slag för vår familj. Han hade i många år arbetat i malmfälten och sedan vid järnvägen. Jag minns att han hostade mycket och mor berättade att han hade legat på sanatorium när han var ung. Hon menade att det var den osunda luften från gruvan som knäckte hans hälsa. Kan det stämma och var det tuberkulos han hade i så fall?
Doktor Helge Löfberg svarar:
Sannolikt finns namnet på din fars sjukdom inskrivet i kyrkoboken i den församling som din far tillhörde när han dog. Om du kontaktar församlingen så går det kanske att få klarhet. De flesta som vårdades på sanatorier led av lungsot, som är detsamma som tuberkulos eller tbc. Gruvarbetare, stenhuggare och keramiker utsattes dessutom förr ofta för skadligt stendamm som innehöll kisel. Stendammet andades in och efter många år kunde lungorna skrumpna, bli stela och helt ärriga. Sjukdomen kallades stendammslunga eller silikos och medförde svår andfåddhet. Den som hade stendammslunga var särskilt känslig för tuberkulos och kunde ibland ha båda sjukdomarna samtidigt. Tuberkulos var smittsamt och spreds när man hostade. I början av seklet härjade sjukdomen svårt, inte minst bland barn och ungdom. Men efter andra världskriget fick man vaccin och effektivare mediciner och den allmänna levnadsstandarden höjdes vilket gjorde att tbc inte längre blev ett lika stort hälsoproblem.
Numera kontrollerar yrkesinspektionen allt farligt arbete som kan alstra stendamm och har infört stränga regler att man alltid ska använda friskluftsmask och ha effektiv ventilation. Så några nya fall av stendammslunga finns knappast längre. Även tuberkulos är i dag sällsynt och kan inte längre räknas som en folksjukdom.
