Jag vet inte om detta hör hemma i en läkarspalt men jag gör ett försök. Jag lider av fobi för katter, vilket tar sig uttryck i att jag blir helt hysterisk när jag träffar på en katt. Min puls galopperar, all färg försvinner från ansiktet och jag blir svimfärdig. Detta sitter sedan i flera timmar, med trötthet.
När jag var barn var det en katt som kom bakifrån och försökte hoppa upp på min axel. Sedan dess har jag varit rädd för katter och detta har utvecklats till en fobi. Jag drömmer ibland mardrömmar om katter som jagar mig. Nu har jag en anhörig som skaffat katt så jag måste vänja mig. Vad gör jag? I stället för att komma över skräcken blir jag bara räddare. Jag vet att detta är barnsligt, katten kan ju inte göra mig något. Men det hjälper inte.
Doktor Helge Löfberg svarar:
Nej, det går inte att med viljan helt bemästra en äkta fobi. Det är en skräck bokstavligen bortom allt förnuft. Alla kan drabbas av fobier. Någon gång i människans forntid handlade den instinktiva skräcken sannolikt om ren överlevnad. Då kan det ha varit nödvändigt att vara vaksam mot t ex ormar och spindlar. Men i dag fyller en sådan rädsla ingen funktion.
