Jag är en 15-årig tjej som har en hundvalp, Ruff, som snart är 5 månader. Ruff har ovanan att bitas när jag leker med honom. Nu har min mamma varnat mig och sagt att vi måste åka till doktorn om han biter så att det börjar blöda. Hon säger att det är risk att man får en läskig sjukdom som heter stelkramp. Hur farligt är det? Varför får man stelkramp?
Doktor Helge Löfberg svarar:
Nästan alla hundvalpar bits så din hund är nog helt normal. Men din mamma har rätt i att man ska vara försiktig. Går det hål på skinnet så kan du få en sårinfektion med varbakterier som ger övergående rodnad och ömhet. Om såret är djupt och sitter på ett finger kan bakterierna nå ned till en sena eller led och då kan det bli besvärligare. Då bultar och ömmar fingret och går inte att röra och du bör absolut söka läkare akut. Av gammal hävd brukar man då också få en stelkrampsspruta. Stelkrampsbakterien trivs i förorenade sår och kan om man är ovaccinerad efter några veckor bilda ett gift som gör musklerna stela och spända. I värsta fall finns risk för kramp i strupen och andningsförlamning, men det är lyckligtvis mycket sällsynt i Sverige i dag. Troligen har du som liten blivit vaccinerad mot stelkramp.
Det finns också en annan bakterie som man kan smittas av i samband med bett. Den heter “multocida” och finns i saliven hos bl.a. hundar och katter. Den orsakar en envis sårinfektion och svullna lymfkörtlar i armhålan eller ljumsken, beroende på var man blivit biten, och infektionen läker först efter ordentlig antibiotikabehandling. Men trots allt är risken för allvarliga komplikationer liten och din valp har sannolikt redan hunnit mogna och sluta bitas när du läser det här.
